Tajm för vila...

... men innan dess intensiva dagar - ikväll julbord med Mats jobb i Harg, imorgon koll isolering+nya-fönster i Klungan (ohhh, spännande!) och sedan lite sommarkläderpackning inför Fuerteventura på måndag! TVÅ VECKOR! Hur skönt känns inte det??!! Har bara lite allmän bacillskräck inför julbordet idag... just nu vill jag inte ha några mer magbesvär - varken för att det är hårdsmält eller för att någon ny variant av vinterkräken dyker upp! Får tänka på att använda handsprit när jag tagit i hand (kan se mig själv hysteriskt rycka upp handspritsflaskan i tid&otid med ett moln av etanol svävande som en pratbubbla omkring mig!).

Bild från ett gammalt fönster, inifrån ut mot trädgår'n...!

Men se'n hägrar Klungan - nog lite kyligt (vackert med rimfrost men hoppas det här numera är ett minne blott!) Men ingen eldning den här gången, det blev lite väl mycket rökdykarträning sist... justdetja, ska komma ihåg att lägga lock på skorstenen så det inte kommer ner så mycket snö. (Och ja, då är det ju en ännu mindre bra idé att elda!!) Se'n är det snart dax köpa färg... lite sugen på att ta tag i alla projekten men tror det blir väldigt bra med först lite kanarisk vila!

Idag skaver inget...

... utom möjligen renskaven! Blir inlägg i receptträsket för jag blev helt lyrisk över mitt superenkla recept à la Mama som jag bjöd polarna på i helgen och som blivit matlåda i flera da'r (utan att jag tröttnat!). Måste ha det lättillgängligt här...

Renskavsröra med basmatiris

Margarin

Lök, gul (2 st)

Vitlök (efter smak...)

Champinjoner (färska, delade i 8-ondelar kanske)

Steks i stekpanna så de ”svettas” (=löken blir lite gul/mjuk, champinjoner ändrar utseende).

Renskav (Polarica’s är bäst enligt le chef-himself, Brorsan)

Läggs i lök-&champinjonfräset och finfördelas (så att det ser ut som färs).

Grädde &/eller creme fraiche

Hönsbuljong (använder jag till allt! Höns eller inte!)

Syltlök (kanske en halv burk...)

Hälls i fräset, låt småputtra. Häll gärna även lite av syltlöksspadet i såsen (OBS! Smaka av så det inte blir för sött!).

Krydda eventuellt ytterligare med:

Vitpeppar, salt/kött&grillkrydda...

Tillbehör:

Basmatiris (boil-in-bag är ju super!) eller bulgur

Sallad, färsk spenat, tomat&gurka...

Mild mat - enkel och supergod röra med skav!!

Välmående att träffa gamla vänner?

Hm, ja, den här gången vet jag inte. Både ja och nej. Ja, till Bettan&Camilla, nej till övriga tre av oss totalt sex tjejer som haft kontinuerlig kontakt i nästan 20 år.

I fredags hämtade jag B&C på station och det var FABULOUS!! Det ger så mycket att ses, vår kontakt är levande och fortsätter utvecklas. Inte bara leva kvar i vad som präglade oss av de väldigt speciella omständigheter som då vi träffades. Tror att förutsättningarna för att vår kontakt snabbt blev djup och mer blottad mycket är på grund av just HUR vi träffades första gången. Mer blottat både i känslor men även i hur man vågar prata, och vad man vill avslöja, om sin aktuella livssituation. Det är som om det inte är lika farligt att vara svag - alla vet redan så mycket om varann och om de tillfällen då man inte varit så "elegant". Så härligt okomplicerat har det tidigare varit mellan oss alla. Och vi har alltid varit snälla mot varann. Men nu börjar jag undra...

I lördags åkte B&C&jag till El Stockholmo för att möta upp övriga tre på middag i Örby. Ja, redan vid den inledande hälsningen insåg jag att det inte skulle bli okomplicerat. Men det var först efter några glas vin som Bettan tog upp det som frätt flera av oss... När vi då försöker reda upp saker blir det uppenbart att en person har selektivt minne, d v s har valt ut vissa bitar och utelämnat andra, och bara till den personens fördel. Det är klart att det fanns lika många sanningar som personer i rummet men det finns också grader (i helvetet!) i hur mycket man försöker att se alla vinklar av ett problem. Kändes väl sådär att fortsätta diskutera, blev bara matt och tyst för jag såg ingen anledning att lägga ner energi, SPECIELLT som diskussionen utökades med fabricerade situationer. Några av de övriga kämpade på (B&C) och jag beundrar dem för att de försökte.

Tänkte att min syn skulle förändras när jag som nu väl fått distans men känner ändå att jag bytt namn på respektive person i Örby-trean - Småaktig, Utseendefixerad och Konflikträdd. Allt har bara accentuerats hos dem senaste åren och det är nog viktigt att komma ihåg för min egen skull, det är ju bara jag som kan bestämma vilka personer och egenskaper jag vill exponera mig för. (Och ja, jag inser att jag också har massa fel men FÖRSÖKER åtminstone reflektera och vara lite självkritisk... och försöker tillochmed ibland göra förändringar när någon ger mig en tankeställare. Tjena!) Hm, mycket att tänka på inför nästa gång. Måste vara rädd om ögonblicken i livet - vartenda ett är viktigt i mitt försök att optimera mitt välmående!!

Nya fönster...

... i mitt lilla havshus är snart på plats överallt, enbart fodren (eller vad det heter??!!) kvar att fixa på ett enda sista, enligt rapport från tak-Tomas. Ska dra dit till lörda'n, tror jag. Har nästintill abstinens...!!

Är även lite sugen på att tänka på toarummet som blir nästa nya...

Hade min egen 5:2-variant...

... på gång där ett tag. Att vara lite "sträng" vad gäller struktur på daglig motion, avslappningsövningar och mat&näring under fem dagar per vecka. För att sedan ha två lyxdagar då jag taggar ner på ambitionerna... Har känts superbt men senaste dagarna blev det lite mer av "riktig" 5:2... eller egentligen bara 2... vinterkräksjukan slog till hårt och skoningslöst! Och bara cykelturen till jobbet igår (i snömodden!) gjorde mig högröd i ansiktet av vätskebrist och trötthet. Charmigt!

Nu är det åter till det jag mår bra av - min egen 5:2. Som jag bestämmer börjar med lyxdagarna, bra va'??!! Och hur härligt är det inte att vakna, speciellt en fredag, äntligen UTAN den där efterhängande obehagskänslan efter sjukan, och känna sig som sin pigg-variant!

Tänk om det var diamanter...

... och rubiner som glittrade i gatan - skulle behövas idag när lilla Nissan lämnats in till bildoktorn för trasig spindelled. Bilpengarna verkar bara rinna mellan fingrarna på mig och snart är det ju även dags för 12000mila-service. En storing har jag förstått. Tur man inte har tänkt att bränna sin beskärda julspender-del. Vad var det som någon hade uppskattat - 6800 kr/vuxen person i mat och julklappar?? Mamma mia, är ju helt galet. Med tanke på att jag aldrig spenderat så mycket (och det måste ju även vara några till som är som jag) - hur mycket bränner folk EGENTLIGEN???? När det finns spindelleder att lägga pengarna på??!! Ja, tänk.

Min vänner i nöden...

... bokstavligt talat! Nu har jag iallafall lyckats förflytta mig till soffan... känns som min nya vän!

Ärligt talat...

... vem behöver bränna upp pengar på fyrverkerier när skymningen är såhär. Ärligt?

Intryck...

... nytänk, omtänk... är ju delar av ett submål i mitt paraplymål. 

Och intryck blev det fullt av nu före lunch när jag genomförde ett annat av mina submål - daglig träning blev idag snirkelpromenix i stadsskogen. Valde bland annat Linnéstigen för första gången och my, här har man jobbat i environgerna över 10 år och så känns det nästan som en ny skog. Kottar och granar for, dammar och gärdsgårdar uppenbarade sig, trädportar öppnade sig...

... och så ganska otippat - en liten silverhund mitt i alltihop. What? Snacka om att jag började undra om det spökade där på Trollstigen...hm, alla intrycken får nog sjunka in lite medan maten trycks in...

Galen morron...

... när man vaknar så TIDIGT att man måste ha pannlampa vissa partier från bilen till jobbet för att inte halka runt i geggan (kolla Laban från UNT igår!! Så känns det!!). Och apropå bilen - den har ju varit hos bildoktorn (= besikningen)... tydligen lite sjuk i en spindelled (vad nu det är?). Fick tid hos bilmecken nästa torsdag... lite lagom osäkert att svira runt på vägarna mot Harg. Men jag får väl vara vild&vacker!

Dessutom hade en parkeringslamprackare lagt av lagom till jag kom till besiktningen - märkligt sammanträffande det där! Det är ju inte så att det är första gången som en lampa lägger av precis innan jag ska dit. Utan typ tredje... men brukar kolla och hinna fixa det. Den här gången hade jag så mycket tjafs från töntstyrelsen i Brf i huvudet så jag glömde dubbelkolla... typiskt! Att den här veckan har varit fylld av så mycket galet!!

Avslappning och...

... dekadens blev visst ledorden för den här helgen. Men åh, vad skönt det var! Det enda pulshöjande var nog irritationen över "Därför"-mentaliteten hos vissa styrelsemedlemmar i bostadsrättsföreningen och den bitande motvinden på hemvägsprommis från IKEA igår... annars var det lugn och ro, god mat och vin... Men nu är man igång igen med målet och tog 45-minuters lunchpromenad i stadsskogen (ingen golf dock! Även om banan fortfarande var grön!). Härlig stund och också lite relax!

Det sprutar eld...

... ur öronen på mig! Jag är så irriterad på några av de övriga styrelsemedlemmarna i vår bostadsrättsförening att jag nästan smäller av. Verkar finnas substyrelse som föreslår paketlösning utan att ge underlag och information om varför till oss övriga. Och så skriver de att vi ska ta beslut "per capsulam", jaha, tjena. Om ett halvår ska man se'n stå och försvara ett beslut på årsstämman som man inte vad det handlar om. Helt obegripligt hur de tänker... dessutom är den drivande kraften jurist. (Mamma mia!) Mer diktatur än demokrati.

Skit att man läser så'na mejl kl 23.30 på natten (hade på känn att jag inte skulle öppna mejlen... men gick mot känslan. Som jag bestämt mig för att sluta göra, hm. Gör om, gör rätt. Eller gör rätt nästa gång.). Positivt i sammanhanget var väl att det blev en jäkla fart hemma (mitt i natten!) - räkningar, funktionen på min webkamera (så att jag kan fixa uppgifter till kursen), lite städning/plock... Klockan två la jag mig iallafall i horisontalläge och låg och funderade på inverkande faktorer till min aktivitetsnoja (ja, förutom mejlet förstås!!)... Insåg att det nu är c:a 10 dagar sedan jag började ha ordentlig koll på mitt näringsintag. Kanske kan det vara så att jag inte längre behöver Berocca Boost utan lyckas få i mig det jag behöver via maten?? Och att Berocca-effekten underblåser vansinnesenergin? Håller mig ju i rörelse på ett eller annat sätt dagligen (en del i mitt mål!) så det borde ju gå åt lite energi där. Kan en så liten matförändring påverka så fort? Ja, det måste jag fundera på, har iallafall struntat i Beroccan imorse (som jag känt mig HELT beroende av i flera år!). Kanske även inverkar att jag skött mig exemplariskt senaste två veckorna - träning, prioriterad 20min-avslappning, genomtänkt mat, inget vin eller sena nätter (hm, igår då??!! Ja, iallafall inget vin!) Hm, spännande tankar - blev ändå positiv spin-off av en mystisk natt! Tur det är fredag för det känns som om det fortfarande brinner en eld...

Jobbar på mitt mål...

... om bästa formen ever på alla plan. Känns nästan febrigt och jag känner mig som om varje grej jag gör blir i perspektiv av hur jag kan utnyttja det till målet. Tur man har möjlighet att bli lite insnöad såhär. Och november svindlar förbi - bra!!

Gårdagens projekt blev långprommis till Gamla Uppsala med Marie. Ingen ljudlös färd direkt - drygt 2 timmars stavgång med klapprande stavar, i början lite penibelt men se'n nästan som en metronom. Väl framme vid kyrkan var den så vacker i mörkret. Tog massa mobilfoton... och inte ett enda går att lägga in här, varken kyrka eller stämning slog genom det massiva mörkret. Men stämningen slog igenom till mitt inre, otroligt stillsamt att gå där på kyrkogården, se alla tända ljus och låta sig bli påverkad av atmosfären på en kyrkogård. Fridfullt. (Även om jag lite störde med alla mina foto-försök och stavklapper!) Kanske var det friden som igår hjälpte mig mest av allt mot mitt mål...

Oavsett vinkel...

... känns Domkyrkan inklippt! Och liksom overklig, jag förstår inte hur de har lyckats med det där visuella fenomenet och jag blir förundrad varje gång, trots snart 17 år i Uppsala...Efter att ha fått många tankar av Charlie Söderbergs föreläsning på Göteborgs nation igår kväll blev jag nästan andäktig när jag kom ut på gatan. Passande eftersom det bidrog till mina funderingar över hur jag ska hitta på smarta lösningar i mitt liv... och de ståtliga kyrktornen kanske bidrog till någon ny vinkel!

Nästan som tecknat med neongröna träd, inklippt kyrka...

Varför har lågintensiv träning så lågintensiv status?

Ja, det borde jag fråga mig. Jag tror att jag ibland i mina tankar och ord speglar en inre värdering... och/eller frustration. Både för att jag är en personlighetstyp som vill engagera mig fort och mycket men även delvis för att jag präglats av andan i samhället - så lätt att dras med i det effektiva, energifyllda trots allt snack om alla M (!) i vår värld... mindfulness, meditation m m. Det STÖR mig att jag iallafall delvis hade anammat åsiken att t ex enkla promenader bara är underhållsverksamhet och inget som genererar ny kondition. Senaste månaderna har ju varit lite aha-betonade och som en snärt i bakhuvudet (nästan bokstavligt!!) - att faktiskt inse hur mycket man kan återskapa sin grundkondis med hjälp av lågaktiv träning. Och att även baby steps påverkar och ger allmänstyrka.

Förmodligen har det varit nyttigt för mig att tvingas ta en sak i taget... och inte glömma hur mycket mervärde man får genom att kombinera hjärna och hjärta. DET borde vara status!

Konstig konst...

... på cykelvägarna utmed Klarälven. Hm, vilken förlustaffär Karlstad kommun gjort - betala 1 miljon för "konst"-verket. Lite Prosecco, en färgtruck och jag hade ställt upp för 100 000! 900 000 över till annat - hm, allt känns lite som en Norge-historia...

Men förutom att man blir lite snurrig i huvudet vissa sekvenser av promenaden är det för övrigt en naturromantikers våta dröm att gå över Klarälven och blicka in mot Domkyrkan, Stadshotellet och muséerna som skymmer Sandgrund och alla amorösa incidenter som hör till hakets historia! Allt är faktiskt vackert och inget (nästan!) konst-igt!!

Lucka, vackra bjälkar och isolering...

... potentialen är där. Ohhhh, spännande!! Nu är det bara fönster och finish (och kanske något mer... typ toarum!) som saknas. Men inom några veckor måste det bli test av isoleringen!!

Nya mål, nya horisonter...

... och med den här morgonhorisonten känns målen bra!

Att skriva ner ett mål...

... realiserbart, tidsbegränsat, personligt och ja, mest det - nerskrivet - är en av uppgifterna på Kost-&Hälsocoachkursen. Att det även är något jag längtar efter att uppnå, skrivet i presens för att jag ska förstå, positivt formulerat och med ett första litet steg i tanken för att förverkliga det - ja, det är också en del av ingredienserna i målformulerandet. Och så FIRANDET förstås - när målet är uppnått får man fira och det ska man bestämma redan nu när man sätter upp det!! (Gör ju inte målet mindre attraktivt direkt!!). Hursomhelst, mitt mål känns angeläget efter de senaste månaderna och är:

Inom ett halvår är jag i min bästa form någonsin, mentalt och fysiskt, och njuter av det!

Bäst jag sätter upp en post-it på min datorskärm så att jag blir påmind varje dag (och inte glömmer bort mig i vintermörker och kyla!!). I vårt studiematerial läser jag att den "vanligaste orsaken till att mål är oklara är att de inte skrivs ner" (Fredrik Alms ord). Mmmm, kan jag köpa, allt som bara blir kvar inne i kolan tenderar att få barbapappa-proportioner - stort, oformligt och ogreppbart. Och ärligt, om man lyfte fram det lystfyllda målet redan i grundskolan istället för krav-på-prestation-baserade mål - ja undrar ja om inte många människor hade fått mycket bättre förutsättningar till ett liv med aktiva val och mindre offertänk. Tänk bara att redan ha vanan inne att alltid ta sikte på små/stora, glada, stimulerande mål!

Tydligen måste jag käka mer C-vitamin...

... för trots två-tre frukter om dagen och ofta tillbehören sallad, gurka&tomat lunch och middag får jag tydligen i mig bara 20% av det rekommenderade dagliga intaget (enligt Livsmedelsverkets uppgifter). Obegripligt tyckte jag ett tag men kände ändå att jag vill försöka få ordning på nivåerna... FRAMFÖRALLT som jag känner mig nästintill beroende av ett kosttillskott som jag inser innehåller två tredjedelar av dagsbehovet C-vitamin. När man (man och man - jag!) gjort en kostanalys och i samma veva tänker efter - ja, det blir egentligen en rätt skrämmande ENKEL ekvation. Så, ja, jag försöker få in fler C-vitamin-komponenter i min tillvaro - här skriver jag upp ett passande novemberrecept:

Vitkålssallad à la Jeanette:

Vitkål, 0,25-0,5 st
Morötter 2 st, rivna
Paprika, 1 st "snack-"
Purjolök, 0,5-1 st
Smörgåsgurka - massa hack, anpassa mängd till önskad smak (i originalreceptet ättiks- eller saltgurka men jag vill ha det lite snällare)

Koka ihop och upp:
0,5 dl vitvinsvinäger
0,5 dl råsocker
0,5 dl olivolja

Häll vätskan över grönsakshacket/-röran och rör runt. Kan förvaras i kylskåp i 5 dagar.

Nu vore det väl tusan om det inte in i varje por strömmar uppiggande C-vitamin!

Sova tidigt...

... blir det ikväll, i mitt färg- och mönsterglada rum på Väddö folkhögskola (min förstärkning på kuddfronten förstärkte på mer än ett sätt!). Efter en dag som startat med jympa-pass (& lite överoptimism i vad nyreparerade nackpartier tål!) och fortsatt med kostanalys, redovisning enkla träningsredskap &-appar och föreläsningar kring syreupptagning, maxpuls och Borgskalan (kom jag ihåg rätt namn där tro??) + hjärnrensningsprommis som avslutning... ja, inte konstigt det blir tidigt!

Spännande dagar...

... framför mig! När jag kört över Trästa-bron på Väddö (och ja, inte direkt optimalt att stanna för korttagning mitt på bron... men det var så fint!!) drar det ihop sig! Kost-&hälsocoachkursens andra träff inleds med föreläsning om Modedieter & Trender... känns jäkligt angeläget att få lite mer koll. Alla bidrag till att vara mer påläst för att få tyngd i argumenten är välkomna... speciellt som jag generellt sett är MOT dieter. Och tycker att man ska söka hållbar livsstil. Ja, spännande!

Träningsappar ska snart redovisas...

... så nu har jag iallafall lyckats få ihop ett alster med flera av de olika apparna jag har provat (en del bilder har visst ramlat bort, hm...).
Finns ju massa saker man skulle kunnat utvärdera men orkar inte ha ambitionsnivån för högt, det är ju ingen rocket science direkt. Har iallafall lagt ner mig något inför redovisningen...

Träningsvärken är väntad...

... men områdena oväntade. Här tror man att axlar och armar ska skrika smärta men så är det istället rumpa och ben (redan efter 12 timmar!!) som gör att min framfart ser ut som en gammal gummas... och då har det inte ens toppnoterat på ett dygn än, huh!! Första passet på Friskis&Svettis, efter månaders frånvaro, blev ett core-pass. Tog i (och ja, jag har rannsakat mig själv även på armfronten! Och det gjorde jag.), så kul, allround och passande eftersom jag är oerhört fascinerad av balans och koordination (ja, generellt i livet också!). As usual var jag svett så att det rann om mig samtidigt som folk runtomkring ser oberörda ut... tur jag har bestämt mig för att svett sköljer bort gamla/döda celler från huden. Så jag kommer att se fräschare ut i långa loppet (yeah, right!!). Framförallt kommer jag nog mest se fräschare ut för att jag känner mig så lycklig, inte bara efteråt igår, utan för att det även blivit mental långtidspåverkan. Träningen var värd väntan!

Gammalt recept...

... men still going strong! Kastrullen är nästan ren efter att man tagit sista sleven och det känns som om jag också kommer att se ut så inombords när jag ätit klart - ja, väldigt fräscht. Så nu skrev jag ordentligen in receptet för risken att lökfräs, tomatkross och allt annat i matbrassande skymmer gam-receptet!

FISKSOPPA

(4 pers)

1 msk olja

2 gula lökar (hackade)

2-3 vitlöksklyftor (grovhackade)

Stek i kastrull till dess löken blir mjuk.

1-2 tsk fänkål (torkad, stöts i mortel)

1 kuvert saffran

Blanda dessa i morteln, lägg i löksteket.

1-2 burkar krossade tomater

4 dl vatten

2 buljongtärningar

1-2 tsk salt

2 kryddmått svartpeppar

Hälls/läggs i kastrullen och sjud 10-15 minuter.

1-2 msk creme fraiche

400g torskfilé

Läggs i kastrullen och sjud c:a 5 min/tills fisken är färdig.

Persilja

Räkor

Lägg i dessa precis innan servering.

Vitlök (pressad)

Creme fraiche

Blandas och klickas i soppan vid servering.

Rök och isolering...

... ja, nu är det snart färdigisolerat i Klungan, lovely! Inte så lovely var att isoleringen även höll inne den kraftiga rökdimman från vedspisen där det fanns köldbubbla. Eller om det var något annat som blåst ner i skorstenspipan. Trots fin, torr ved och mycket ansträngning sipprade det bara ut enstaka luftpuffar ur pipan men i lilla huset - ja, där fanns det "luftpuffar"! Röken stack i ögonen och sved
i bröstet när man försökte andas trots att vi öppnat de fönster som inte kärvat fast i höstfukten. Körde hyperventilering innan man gjorde snabbrusch för att göra eldningsinsatser! Fisksoppan som vi planerat göra där blev inställd och istället hamnade en kebabrulle i kistan på hemvägen.

Hörnet med fuktskadan är numera ett minne blott! Och snart kan man sova i Klungan varm och skön även på vintern (allting är relativt i min typ av fritidshus!!), förhoppningsvis utan rök men med den här fina isoleringen!

Det där med ä-ordet...

Rosor som gavs med känsla är vackra t o m torra...!

... ja, det tog många år innan jag ens använde det. Ä som i älskar alltså. När Marie/M2 och jag pratade om det igår tänkte jag så på att jag faktiskt har utvecklats de senaste åren (och kanske ännu mer senaste tre månaderna med Mats!) Tidigare var det ju en bedrövelse att man har så'na problem att säga de viktiga orden till de nära personer som jag ju är SÄKER på att jag älskar - ja, som Mamma&Pappa, Brorsan... men av rädsla för att det ska gå inflation i ordet har jag hållit inne med det. Jag förstår ju varför det blivit såhär - tycker det är så många som svänger sig med uttrycket utan att tänka efter och känna innerst inne om de verkligen kan stå för det. Och så har jag istället övervärderat det. Iallafall, tror det var i samband med Irak-kriget jag fick någon så'n där domedagskänsla... och helt plötsligt insåg att det var HELT fundamentalt viktigt att säga "Jag älskar er" till Mamma&Pappa. Mamma tog det bäst men Pappa mumlade väl något i stil med "Hm, detsamma, detsamma". Ja, och så när jag väl var igång var det lika bra att ringa Brorsan också. Honom lyckades jag fånga mitt i service (tjena, sisådär tajming! Han var superstressad och lunchgästerna satt och väntade!) och när jag väl framfört mitt ärende, ja, att säga - "Jag älskar dig, bara så att du vet" - då blev han bara tyst. Och se'n undrade han om jag mådde riktigt bra... hm, inte den reaktionen jag hade tänkt förstås!. Nu börjar jag bli mer ä-ordsvan men får ibland halvt tvinga mig till att säga det - inte för att jag inte menar det utan för att jag fortfarande känner mig lite andäktig inför det. Tror att det faktiskt krävs både muskulär träning  men vänja sig vid ljudet och acceptera faktum och tanken... ja, det är vackert ä-ordet!

Att inte kunna hålla ner ambitionsnivån...

... gör mig helt uttröttad. Jag är ju helt kär i listor men för tillfället känns de som ett ok. Har tre aktiva med olika grad av angelägenhet... det gäller allt från att testa träningsappar, köpa hjulsidor till vinterdäcken...

... till att göra klart mina uppgifter på kost-&hälsocoachkursen (ojoj, det där ordet alltså!), klippa ner några blommor inför vintervilan, göra daglig avslappning för mitt inre liv (kan kännas motstridigt att det här är en egen listpunkt men tror seriöst på att övriga delar på listan blir lättare att hantera om jag gör MINST den här punkten), byta lampa i lysröret i köket, plocka ihop ett rullbord, göra lite solhälsningar så att högerarmen börjar vara med, påminna mig att säga Bra, tack&förlåt en gång om da'n, sortera och lägga upp bilder från Brorsans bröllop, skicka in studiestödsansökningar, dagligen fixa minst 30 min motion, sortera Klungan-kvitton/-info...

... och då har jag inte ens synkat med jobblistorna. Hm. Förstår inte att man är så lättuttröttad i oktober/november. Förra året var ju en galen borreliahöst men vet inte vad jag ska skylla på i år? Får kanske bara ge upp med aktivitetsambitionerna...

I skogen bland trollen..

... hittade vi ingen svamp trots att man såg tydliga bevis på hur vildsvinen bökat efter svenska skogens guld (för det är väl trattkantareller, va'?!!) med sina jordfräs-liknande aktiviteter. & andra makabra fynd, hm... Men skogen var ändå så trolsk & vacker!

 

Trött & glad körde jag se'n på sommardäck mot Uppsala - med temperaturen kring 0:an ville inte ens knappt hets-SUV:arna köra om Nissans laglydiga färd, rätt kul faktiskt!! Också nästan trolskt! Eller så är det jag som är ett elakt biltroll!

Isolera mera!

Fått liten uppdatering på isoleringsfronten...

... härligt att det händer något...




Och det ser lovande ut också!

Tak-Thomas, eller han heter nog numera IT (isolerings-Thomas) har jobbat på...



Börjar drömma om vad jag vill göra med färg, tapeter, inredning... ja, massa mera!

Att byta fönster...

... i Klungan går inte riktigt enligt planerna. Först säger tak-Thomas att han fått besked att de nya fönstren är försenade... några dagar senare ringer han igen och då har det tydligen skett ett litet "missöde" hos leverantören. Och att de beräknar att fönstren ska komma i januari -WHAT! Och det sa tydligen TT också, tackochlov. Så nu letar han nytt fönsterföretag... som förhoppningsvis är lite snabbare, hm.

Se'n börjar han prata om isolering av väggen... men hallå, sa jag, det var innertaket jag ville ha isolerat. Då började det nästan svindla inombords för känslan var att det bara händer massa saker utan att jag har någon som helst kontroll på min lilla stuga. (Kanske är det ett slott när jag kommer dit nästa gång... eller INTE, hemska tanke!) Men jag blev något lugnare när TT förklarade att även en av väggarna var svårt angripen av mögel från den tidigare vattenläckan. Och det köper jag för tillochmed jag tyckte att väggkulören på pärlsponten skiftade i mer än de naturliga kulörerna på överskottsbrädorna som nu sitter där (mintgrönt, lite orange-aktigt m fl!). Ja, så jag KANSKE kan släppa oron och bara hoppas, hoppas på att det snart kommer nya fönster!

Hur mycket appar för träning...

... finns det egentligen? Nu när jag ska scanna genom utbudet för Kost-&hälsocoachkursen inser jag vilken uppsjö det är. Och hur ska man veta vad som passar en själv? Letar febrilt i information och recensioner vad som passar med min telefon, vad den framförallt är avsedd för, vad man kan få reda på... ojoj. Jag har kanske tur som har det som en av kursuppgifterna för det känns som en härva... Och tur att jag hittade en lätt rackare till att börja med - "Moves". Igår svävade jag iväg på långprommis som blev drygt 14 000 steg (11,3 km och lite mer än 2 tim med rutt och tidsangivelser). Men det verkar ju vara klent resultat med tanke på vad man hört att folk gått i stegräkningstävlingar här på jobbet. Helt obegripligt att de kan få något annat gjort än att gå/springa när de tangerar 30 000 eller mer...

Se'n är det ju det där att man (eller jag menar jag nog...!) blir lite manisk av att kolla hur mycket man rör sig. Var inte riktigt min plan att få prestation länkat till träningen, hm...Det är ju egentligen en källa till så mycket må-bra-ande i mitt liv och jag tycker att jag inte vill ha prestation inblandat överhuvudtaget. Utan bara uppleva. Har liksom tillräckligt med prestationsstimulerande situationer men, men, nu har det väl blivit lite så iallafall. Kanske taggar ner när jag börjar krokna av att all extraenergi går åt till träning...!!

Bröllop i sommarsol...

... det är inte ofta man får vara med om i oktober! Och att få vara med när lillbrorsan gifter sig i Stockholms stadshus vid glittrande vatten och sina närmaste vänner, kändes UN-DER-BART! Och det klumpade sig i halsen under den (mycket!) korta men innerliga ceremonin. Kanske lite märklig romanskänsla med allt kött på Restaurang AG i bakgrunden... fast ändå helt rätt! För på AG firade vi bröllopet med spektakulär middag och, senare, drinkarnas mångfald i baren (känner mig nästan slut fortfarande!)! Och eftersom Brorsan tillhör "koncernen" blev allt lite "special for you, my friend"! Ojoj!

På sluttampen blev nog allt ändå lite dimmigt... vicka kontraster - till dimma från sol!

Dagens projekt:

... har jobbat hemma samtidigt som jag tvättat 5 maskiner (varav en ny ullfilt från loppis, 30 kr = prisvärt! Och ullfiltar är konstant Klungan-behov!),

... diskat nya remmare-glas (också loppis och najsprajs!) som vi ska dricka Prosecco i ikväll enligt min plan. Plus att jag satt in Mats-foton i en också nyshoppad ram med favoritformen oval. Tänk att en motionsprommis kan vara så fruktbar!

Och så kanske lite fysprojekt med Maries träningsbollar - eller de är väl mina... egentligen tänkta för reumatiker men kom på att det är nog perfekt initialträning för mina nästintill obefintliga biceps. Och så kanske en jogg innan eftermiddagssolen ger upp - vicken fredag! Och vilka härliga projekt!

Lågt vatten...

...blev en härva vid båtupptagning - med hamnkaptener som fick "bada" & nya grund...!

Action på lördagmorgonen!





Se'n blev man paff när vi promenerade till badplatsen i Klungan... den var knappt kvar. Samtidigt som det är lite häftigt är det obegripligt - har det evaporerat eller vart är allt vatten??!!

Vicket fynd!

Efter kanske 10 års aktivt letande så äntligen hittar man ett syskon till Farmors kökspall!!

Första besöket i Röboladan resulterade i en så'n här skatt, WOW! Och en porslinkanna till mitt framtida toa-rum i Klungan som jag också länge spanat efter i loppisträsket. Och till kanonpris = bonus!!

Känner mig rik idag när jag vet att de står därhemma, mina fynd!

Nissan är laddad...

... och himlens fyrverkerier firar när vi kör från Biltema med nya batteriet.

... som trots att det skulle gälla för min lilla bil ändå visade sig vara för högt, hm. Tebaks igen och byta (tur jag inte cyklat dit. Eller tagit taxi!). Så himla-sceneriet kanske var för något annat (troligen!! Men fint var det!)

Med rätt batteri inköpt satt det strax på plats av Mats flinka ekonomfingrar - såg ut som om han inte gjort annat än varit bilmeck!! Och se'n fick han vara kock också när blodsockret nästan var på minus 1, ingen hejd på aktiviteterna på onsdagskvällen. Men nu så är både bil och vi laddade!

Har man ingen bil...

... så får man gå! Och vilken tur - en kväll som igår!

Med väder och oväder, med domkyrkan och UKK, med höstlöv och grönt...




Se'n ikväll kanske kärran blir kirrad av Riddaren från Harg (Marie/M2's mycket passande benämning... kan för mitt inre öga se Mats komma på sin vita springare... eller är den grå??!!).

Hoppas iallafall att silverpilen blir helt frisk. OCH att jag slipper ta examen från Pappas startkabelskola... eller för den delen inte behöva anta utmaningen att (någonsin!!) helt själv byta batteri på lilla bilen...

Räddaren i nöden...

... när cykeln är opumpad och Nissan blivit trött!

Kanske tycker lilla silverpilen att den blivit åsidosatt när den inte fått några Klungsten-utmaningar eller värmlandsfärder på länge. Tyckte jag ändå sommardaltade med den för att inte ratten skulle lossna men, men. Tydligen dög det inte för i morse ville inte batteriet hänga på när jag ville. OK, ringde morgontidig Pappa som fick lyssna på startförsöken på distans (i handsfreen!!) och ställde diagnosen "batteriet måste bytas". Jaha, bara att gå in och hämta cykelnyckeln... bara för att inse att bajken behöver pumpas efter några månader i träda. Och så ligger pumpen i bilen... blev litet träningspass över gård och trapp... och när jag dessutom jonnat uppför Sjukhusbacken - ja, vi kan väl säga att efter det fanns inte många torra områden på min blus. Fräscht (inte!). (Antar att detta ändå går in under "lågaktiv träning"... som jag enligt doktorns order ska hålla mig till ett tag till. Och trots svettparoxysmerna!)

Och så fick jag lite extra aktiviteter i tillvaron - höll på att min vana trogen rodda igång hela kedjan själv. Allt från att kolla befintliga batteriet med startkablar och kompisbil, att köpa nytt 14-kilos och installera det (enligt parollen "hur svårt kan det vara?" Hm.)... ja, det gamla vanliga köret drog igång att om jag inte gör det själv (trots att jag inte kan!!) så är det ju ingen som gör det. Men förutsättningarna är ju faktiskt lite ändrade i mitt liv senaste tiden. Känner mig lite knäpp att jag blir såhär "kvinnlig" och inte fixar saker själv. Men det är UN-DER-BART när van batteribytare erbjuder sin hjälp (gullige Mats). Vilken riddare/räddare!

Vackert, vackert...

... och soligt, soligt - det är Karlstad det! Kanske som sola' själv, Eva Lisa Holtz, som redan på 1700-talet gav Karlstad-mentaliteten ett ansikte. Vinden blåser i håret och hon ser orädd ut, tycker jag. Det kanske är receptet för att få solen från insidan...

(Bedrövligt men jag var tvungen att läsa på lite historia innan jag skulle vara "van ciceron/lokal guide" till Mats... hm, inte bra, vad är man för värmlänning egentligen??)

Blir alltid extra mycket naturromantiker när jag är i Karlstad. Kanske beror det på allt rörligt vatten som finns runt varje krök... och med långpromenader utmed Klarälven, lammiddag hos Mamma&Pappa, shopping i mitticity, kära ögonblick... har man fått härlig energiinjektion utan att ens analysera för mycket. Det känns som om man mer bara tar in och kopplar av, lite vackert...

Att läsa sina egna tankar...

... och känna det som om de är skrivna av en annan person. Hm, kan det bero på att man läser det i ett annat mood kanske??!! Inlägget från 18 september var ju nyttig påminnelse (och mobilfågelns kvitter!) speciellt idag när jag visste från början att jobbdagen skulle inledas med en negativ adrenalinrusch. Frågan var egentligen bara hur omfattande den skulle bli. Nu blev det mindre hemskt än jag hade trott men samtidigt oerhört påfrestande och jag upplever att det även blev lite svallvågor på övriga i kringområdet också... (till liten del för att jag följde ett råd jag inte borde följt. Tänk att man aldrig lär sig. Hm.)

Men jag försöker, försöker med 18-september-mentaliteten... och det är märkligt hur allting förändras inombords. Hur man inte känner samma tyngd när man aktivt försöker påminna sig om det som är bra... egentligen borde man ha en lista nerskriven på allt fint, som man kan plocka fram framförallt när det tar emot lite extra. Ungefär som jag har en receptlista på snabba maträtter när jag är alltför trött att tänka, ja, så skulle jag kunna ha lite livsrecept att titta på när jag är för låg för att komma ihåg. Och att hjälpa tankarna, tankar hjälp.

Hade lite lösa planer...

... men inget blev gjort. Olika projektalternativ var att åka till Klungan, att segla, att gå långlånglånglååååångprommis, tänkte göra banankaka som jag hittade i en Fitness-tidning hos Mats (kändes som den tillochmed var nyttig - hur naiv är man när man luras av namnet på tidningen??!!).

Men vad blev det med det - de nada...  Och det var helt FANTASTISKT skönt!

Känns som om man nästan fått ett helt annat tempo i kroppen (tur det, med en bomull-i-huvudet-höstförkylning i systemet).

Tänk bara att sitta med ett kex på verandan, i lä i fortfarande värmande höstsol, invirad i ulltröja och dricka blåbärste, inte dumt alls. Behövs det några mer planer...?

Att behålla den här känslan...

... av att känna sig priviligierad, det är något som jag aktivt ska försöka påminna mig varendaste dag ett tag framöver. Ska skriva in det i min mobilkalender så att den lilla fågeln (= mitt påminnelseljud, ingen annan konstig metafor!) informerar mig om att det faktiskt finns potential till en toppendag även om regnet skulle ösa ner, mörkret vara massivt, tröttheten ligga som pannpansar och jobbet verka oändligt (eller för den delen om man precis backat in i en Suzuki Bandit!!). Men även att få tillåta sig att klaga ur sig lite, åtminstone som punktinsats. Man orkar liksom inte ha metaperspektiv på livet konstant och det kan vara OK. Känner att kontrasterna verkligen tar fram varann och tydliggör. Ja, som t ex senaste fem-sex veckorna har varit - att ha värsta smärtan men bästa lycklighetskänslan. SAMTIDIGT! Lite ogreppbart och obegripligt... men fantastiskt!

Den främsta anledningen till dagens hänförelse (!!) är förstås ganska enkel - jag har fått sova en HEL natt, utan att ta några tabletter mitt i. OCH att jag kan ligga ner och sova igen sedan några dagar, magic!! Och att känna sig på gång igen! Och att äntligen få ha lite träningsvärk i benen... vicken härlig känsla!!

En loj start på kulturdag/-natt...

... fortsatte med härlig slowlook-morgon, garagejazz, stadsmingel, tapas och "maraton-dans". Tiden gick alldeles för fort (eller hur, M1??!!), mmmm! Och avslutningen blev passande - en spöklik natt!