Nästan febrig...

... start på den här veckan! Första dagen efter semestern präglades av någon form av oro... ville liksom optimera allt och hinna med allt, både på jobbet och hemma, utan att det fanns någon egentlig deadline. Antar att semestern alstrat all vansinnesenergi -  det kanske rentav är tur att man är tillbaka i vanliga rutiner så man blir lite vanligt hederligt utmattad.

Bestämde mig mitt i allt för att köra ett joggvarv på Jälla, tänkte att det är lika bra att gå ut hårt på alla fronter. (Eller nå't!) Lite (mycket!!) tveksam till formen sprintade jag iväg... och det märkliga inträffar, man flyger fram. Om jag hade tyckt jag haft tid skulle jag sprungit längre. Det var en så'n där gång när man verkligen får koncentrera sig på att hejda sig, SPECIELLT när man känner sig sådär stark efter en lågaktivitetsperiod. För vad blir annars resultatet?? Jo, att man knappt kan gå på tre da'r! Lackar ur på mig själv varenda gång det händer, hm.

Men idag är det slut på de galenskaperna (iallafall just de!) och inget är längre febrigt...!

Förra veckan...

... var det action! Mina grannar i Klungan har flyttat in och det brakar och knakar på ängen som ett mysigt sällskap när jag målar vindskivor och takläkt.

En och annan broms har förstås letat sig bort till mig också och tagit en tugga... men, men det är väl smällar man får ta.
Grannarna var ju dessutom oerhört populära hos Brorsans kids!

Som tydligen lärt sig breakdance se'n jag sist såg dem, my, vicka' akrobater!

Förutom all gympa, har vi förstås badat, cyklat, plockat mastodont-smultron och ätit med våfflor (som istället blev plättar, jäkla våffeljärn!) med mycket mera.
Desutom hade jag besök av grävling, svart skygg katt och se'n knakade det betänkligt i skogen en sen natt... Många spekulationer om älgar och vildsvin for genom kolan men när Brorsan och jag smög oss ut i skogen (styrkta av ett och annat glas vin!) såg vi nada... lika bra det, känns det som!

Semestern avslutades via Öregrund och långlunch på klipporna vid Societetshuset. Där hamnade vi också i händelsernas centrum - ett brudpar anlände i träsnipa precis där vi satt och bara några minuter sedan halkade en familj i plurret. (Ingen blev skadad tackochlov!). Ömsom var det regnstänk, ömsom sol och havet visade upp hela sitt otroligt vackra spektra av gråblå nyanser.

Ja, vad härligt det var förra veckan!

Vindskivemålning=yoga?

... eller lite Houdini, lite strandraggare (ja, sådär på sidan vilandes på armbågen, ni vet!), lite ordinärt knäsittande - ja, det är de gymnastiska övningar jag genomfört idag under Fas II av vindskivemålningen. (Ytterligare moment fick FÖRSTA målningen... jag vet inte vad jag höll på med igår. Och jag som var så nöjd, hm!).

Tror jag är klar nu... Ska nog ta det lite lugnt ikväll, har kraftig krampvarning i ryggfiléerna plus höger vad. Inte för att jag kan förstå att jag gjort punktinsats med just de musklerna, känns som om det varit allround-anspänning. Förutom att jag tränat vissa muskelgrupper har väl största upplevelsen idag varit vyn från taket. Tur man måste studsa (studsa, jo tjena!) upp dit ibland...

... på taknocken balanserade jag med rörelser i ultrarapid... ja, nästan meditativt däruppe. Lite som yoga!

11-timmars sömn...

... gjorde mig i fin form inför dagens projekt! Efter frukost stassade jag om till helvitt – bra drag när man ska måla vindskivorna vita. 

Klättrade på stegar och målade så penseln glödde i strålande sol (ja, jag vet, inte direkt solhetta, läste det på färgburken).  Tyvärr hittade jag förstås en vinkel jag glömt senare när jag stod och borstade tänderna.

Eftersom målningen inte var det enda på dagens lista insåg jag att jag INTE ska börja kliva på stegar och tak igen utan den första-strykningen där spar jag till imorr’n… 

 

Men vilken skillnad det blev!

Och jag som tyckte det var fint redan med det grundmålade träet...

Se’n har jag solat/läst bok och klippt gräsmattan till stora delar – höll lite på att lacka ur på min nya gräsklippare som har börjat krångla. ”Saxarna”, eller vad de kallas, checker i lite och en skruv ramlar ur titt som tätt.  Inte så underligt att irritation börjar spruta ur varje por… speciellt som man ser att det verkligen är tajm att få gräslängden under kontroll. Och SPECIELLT om Brorsan kids dyker upp - hittade en fästing på mitt ben idag och det vill jag att de ska slippa.

När alla kroppsaktiviter var avklarade tog jag bajken till havet för kvällsdopp.

19 grader i vattnet, svalt men behagligt - faktiskt kallare på land med nordan som kastade sina vindar över vattnet. Hem igen, mozzarella/tomatsallad med rostat bröd och så bok i fotogenlampans sken… se’n är man redo för en 11-timmars igen!

 

På väg...

... men för att längta hem snart kan jag titta på det här fotot från Domkyrkan i semesterkväll (tack M för fotohjälpen!)




Och hoppas att balkongblommorna håller sig... har gjort allsköns intressanta lösningar för att förbereda dem på en VUV (vecka utan vatten). Är väl inte helt övertygad om att  blommorna klarar en hård prövning till den här sommaren... så det var bäst att föreviga dem nu idag!



Men nu är jag snart på väg!

Lilla bilen...

... tur, tur att inte ratten lossnat på min lilla Nissan. Tur, tur att mobilen fungerade hela bilresan hem. Och ja, tur att de nattliga smygarna på byggställningen utanför mitt fönster samma dygn, troligen bara ville ha ett äventyr. Hm, ja, visst ska man försöka se det negativa som positivt??!! Även om det ibland kärvar i ögonblicken...

Men nu är bilen justerad, mobilen - jaaaa... det finns hopp om ny och har inte fått nattsömnen störd av några äventyrare.

Se så fint den passar in i naturbilden!

Läskigt förresten, det där med att få hem ett brev där Nissan-företaget skriver att ratten riskerar att lossna och att man måste ta kontakt med återförsäljare snarast möjligt. Snacka om att det är feltajming att skicka ut ett så'nt brev mitt i juli! Scary men var bara en säkerhetsåtgärd från Nissans sida. Tur, tur.

Generellt är jag lite oroad av att lämna in bilen, känns som om det alltid uppstår något nytt efteråt - är lite dejá vu från förra årets besök på samma verkstad. Efter servicen på våren då blev jag rekommenderad att snart byta bromsar (eller bromsskivor... eller nå't!) efter maximalt x antal mil. Mitt i semestern inser jag att milen är nådd. Fick rätt snabb hjälp... eller hjälp och hjälp. Hm.

Hursomhelst, med nya bromsar (och ett rejält dagsverke på prommisfronten - en timmes prommis enkel resa. Inga stadsbussar går dit, länsbussarna stannar bara längre in mot sta'n, ingen lånecykel tillgänglig och taxi endast mellan kl 7-7.15. Service, yeah right!) ) åker jag från firman men uppfattar nytillkommet bi-ljud. Tänker att "ja, jag kan ju inget om bilar" så det där är nog billjud och inte bi-ljud. En färd Värmland och tillbaka senare inser jag att ljudet inte är rätt - man blir utmattad av ett konstant bi-ljud som överröstar stereon. Jaha, två veckor senare är man tebaks på verksta'n igen - ett kullager är paj. Bara att lämna in men denna gång får jag låna en cykel, yes. (Eller inte!!) Sadeln sitter för högt och jag har inte tillräcklig styrka i fingrarna att ändra den, känner att jag är lite stressad till jobbet och tänker att det funkar nog att stå-cykla in till sta'n... feltänk, hm. Ungefär vid IKEA får jag punka och att stå och cykla på en punkterad cykel - ja, det kräver sin man, eller kvinna. Och inte är det väl någon höjdare för cykeln heller men har man en tid att passa så har man. Planerade att pumpa den innan jag cyklade tillbaka men däcket var så trasigt att det inte gick. Alldeles för väl medveten om promenadtiden som krävdes, hysteri-ringer jag till verksta'n för att jag ska få ut min bil även om jag blir någon minut sen. OK, allt löste sig och bilen har hållit se'n dess (hittills!).

Men min lilla bil har jobbat bra från västkusten...

(bara tvungen (!!) klippa in favvoskäret Stora Håskär på distans - där många, bl a kompis M! - halkat fram på svarta, otillgängliga, dramatiska klippor. Men den här da'n var St. Hå mild!)



...via Värmland...



Favoritvyn när det börjar dra ihop sig mot att vara nära Karlstad (från bakom ratten på Nissan! Ja, jag vet, ingen bra kombo köra-ta kort. Men det är så fint.).

När man JUST kört in i Värmlands län, skogarna breder ut sig, det slår nästan lock för öronen att åka upp och nerför backarna och så skymtar man Vänern långt fram i fjärran...!


Och snart, SNART, är det dags för Klungan igen med lilla bilen!

Morron på bryggan....

... med dykbåten i förgrunden och Smögen i bakgrunden - ser ut som en riktig idyll... Idyllen blir fullständig om nu bara båten blir lagad så vi kan komma ut på havet... djupen drar!

Bassängdyk...

... i Marmorbassängen på Hållö! Dyk&fridyk, solstrålar, potatisröra & rödskimrande hud, fenomenalt!

Från hav till hav...

Dykbåten på väg mot äventyr...

... färdas jag från upplandsslätt, genom värmlandsskogar, över Bullarebygd till kargaste, nästan-ont-i-hjärtat-vackra ytterskärgården på västra fronten. Nu gäller Skagerrak både på och c:a 20-25m under havsytan i en vecka, lovely! Hoppas på spektakulära dyk, orimliga dykhistorier ("fiskar med 2m... mellan ögonen!"), djupblå himmel, ett&annat glas vin och härligt sällskap...

Tänk att jag inom samma vecka får uppleva både östan- och västanhav!

Lyx...

... på lördagsmorgonen med Magnum P.I. tänkte jag. Ja, jag vet, det låter bedrövligt!! Men när man inte längre vaknar till naturens morgonunderhållning i Klungan - vad ska man göra??!! Men fick en snärt i bakhuvudet direkt - TV:n funkade inte, hm. Kanske lika bra det! Då bloggar jag istället - från det ena till det andra...

Lever fortfarande kvar i minnena av senaste veckan. Det är ju verkligen det enkla livet när man är i Klungan - utedass och inget rinnande vatten. Men man klarar sig märkligt långt på medhavt vatten, regnvatten till disken och havet som badkar (och Smartwash som tvål/schampo/tvättmedel!!). Känns som om allt - människor, djur och växter - lever extra mycket där. Som t ex den här syrenen som jag omilt transformerat från en gigant och var rädd jag förlorat i processen. Men icke!!


Och vad man uppskattar cykelturer till havet...

... med massa "friska" bad, grillning i trädgår'n, badminton, Barnens bruk (i Lövstabruk - vicken hit!), smultronplock och kurragömma med Brorsans kids, fiske, pannkakor&prosecco, trötta kvällar och tidiga morgnar...

Ja, DET är lyx!

Sankte Per...

...'s nycklar, utslagna och vackra, stod och mötte mig i hela trädgården när jag kom till Klungan idag. Ja, att vara här känns ju som att vara nära himlen! Utom möjligtvis några stunder i förmiddags när jag tömde toan... utedass är ju så charmigt - utanför surrar humlorna, vinden susar och levande ljus lyser upp alla bra, gamla tidningar som finns där... men så är det där med att det liksom inte försvinner av sig själv, tyvärr. Och hade svårt att tänka mig att jag skulle kunna lura någon av min gäster att göra det när de stolpar in om någon timme. Så, ja, dretkläder på (i dubbel bemärkelse!) och så andas man bara med utandning tills allt är klart! Och nu är det fint!

Och så har jag städat, klippt gräs (bara lite, inte bra att förta sig första da'n på semestern!) och fixat dagbädd på altanen till Brorsans kids. Så mysigt där nu att jag helst vill vila där själv...

Och så kommer takgrabbarna så att vi kan inspektera taket! Ska nog anlita dem för lite fler projekt... varken kan eller hinner med alla idéer jag har.

Men nu är både Klungan och jag redo för dem allihop! Och Sankt Pers nycklar!