Att skriva ner ett mål...

... realiserbart, tidsbegränsat, personligt och ja, mest det - nerskrivet - är en av uppgifterna på Kost-&Hälsocoachkursen. Att det även är något jag längtar efter att uppnå, skrivet i presens för att jag ska förstå, positivt formulerat och med ett första litet steg i tanken för att förverkliga det - ja, det är också en del av ingredienserna i målformulerandet. Och så FIRANDET förstås - när målet är uppnått får man fira och det ska man bestämma redan nu när man sätter upp det!! (Gör ju inte målet mindre attraktivt direkt!!). Hursomhelst, mitt mål känns angeläget efter de senaste månaderna och är:

Inom ett halvår är jag i min bästa form någonsin, mentalt och fysiskt, och njuter av det!

Bäst jag sätter upp en post-it på min datorskärm så att jag blir påmind varje dag (och inte glömmer bort mig i vintermörker och kyla!!). I vårt studiematerial läser jag att den "vanligaste orsaken till att mål är oklara är att de inte skrivs ner" (Fredrik Alms ord). Mmmm, kan jag köpa, allt som bara blir kvar inne i kolan tenderar att få barbapappa-proportioner - stort, oformligt och ogreppbart. Och ärligt, om man lyfte fram det lystfyllda målet redan i grundskolan istället för krav-på-prestation-baserade mål - ja undrar ja om inte många människor hade fått mycket bättre förutsättningar till ett liv med aktiva val och mindre offertänk. Tänk bara att redan ha vanan inne att alltid ta sikte på små/stora, glada, stimulerande mål!