Vicken kavalkad!

Bruna löv och vita droppar…

… och lunchpausloppis till Uppsala stadsmission. Där man hittar en tavla med båt som seglar över Vänern. Omöjlig att motstå!

Och se’n finkaffe på lördagmorgonen…

… innan det blev städa ur och städa rätt! Cykeltur med pumpprojekt och suckande damer för att ge bort kläder som formligen flög ur garderoben. Nja, några med mer vånda… men anledning görsnygg polo och ”rätt” märke är inte tillräcklig när den är plågsam att dra över huvudet. Har heller ingen lust att donera den till Fålhagens pälsängrar. MYCKET hellre till Erikshjälpen. Och då är man värd ännu mer finkaffe!

Fikatemat fortsatte när Brorsans kids och jag fixade födelsedagsöverraskning till deras mamma. Nedsläckt i hela lägenheten överraskade vi med levande ljus över de nybakade kappkejksen (vicken härlig stavning!) och med ett studsande upphopp blev det succé!

Projekt – nya och gamla

Min nya inneboende… är så välkommen! Det var lite trixande innan den kom på plats och mer än en hantverkare inblandad. Men nu har jag så många program och så många valmöjligheter…

Samma kväll fortsatte projekten. Eller det var i alla fall vad jag insåg när jag anlände till Klungan och tittade ut över det 2-dm-djupa snötäcket i min trädgård.

 Värsta flaxen slog sedan till när en för mig okänd granne körde förbi när jag var på väg att ta tag i skottningsprojektet (i högsta hugg med min ihopfällbara bilspade – inte det mest kraftfulla verktyget direkt). Grannen drog ner bilrutan och frågade om han skulle hämta snöslungan? Jag blev så paff över generositeten och glatt överraskad. En kvart efter att vidundret varit där var det en fin gång och bra parkeringsplats till lilla Nissan. Viss ytterligare manuell bearbetning krävdes dock dagen efter för att även bereda plats till storsilverstrimman… mycket funktionell träning att hacka och skotta is!

Helgen annars - mys i stugan och promenader till ishavet… svanar i svartvitt och isblock som kraschat mot stranden. Korvgrillning och projekt riva-ner-tung-snö-från-taket. Läsa bok och tidig kväll i vischanmörkret.

Men på söndagen ljusnade det… iallafall i köket. Hittade lampor som inte passat på sin tänkta ursprungliga plats. M fixade så att inte en kabel syntes men att ljuset spred sitt sken i köket, vilken resurs! Tänka om tänka nytt!

Rikedom

När man sportdyker lär man sig att stanna upp och inte bara simma på. Om man väljer det märker man först bara sten och vattenrörelser… men efter ett tag hör man knäppanden från räkor och fiskar, ser vackra färger på anemonerna på klippväggen, hör ett motorbuller i fjärran, en smörbult simmar nyfiket förbi, en eremitkräfta rusar nästan kamouflerad över botten, en trollhummer rör sitt blåröda skal i en klippskrevas tak och mycket mer och små detaljer. Samtidigt som man är viktlös och skönt och ombonat avskärmad.

Det representerar även den här vackra tulpanen. Redan på utsidan så vacker att man nästan glömmer att man ska stanna upp, vänta och se om man upplever något mer. Och så gör man det och då öppnar sig ett inre universum.

Som i livet.