Intryck...

... nytänk, omtänk... är ju delar av ett submål i mitt paraplymål. 

Och intryck blev det fullt av nu före lunch när jag genomförde ett annat av mina submål - daglig träning blev idag snirkelpromenix i stadsskogen. Valde bland annat Linnéstigen för första gången och my, här har man jobbat i environgerna över 10 år och så känns det nästan som en ny skog. Kottar och granar for, dammar och gärdsgårdar uppenbarade sig, trädportar öppnade sig...

... och så ganska otippat - en liten silverhund mitt i alltihop. What? Snacka om att jag började undra om det spökade där på Trollstigen...hm, alla intrycken får nog sjunka in lite medan maten trycks in...

Galen morron...

... när man vaknar så TIDIGT att man måste ha pannlampa vissa partier från bilen till jobbet för att inte halka runt i geggan (kolla Laban från UNT igår!! Så känns det!!). Och apropå bilen - den har ju varit hos bildoktorn (= besikningen)... tydligen lite sjuk i en spindelled (vad nu det är?). Fick tid hos bilmecken nästa torsdag... lite lagom osäkert att svira runt på vägarna mot Harg. Men jag får väl vara vild&vacker!

Dessutom hade en parkeringslamprackare lagt av lagom till jag kom till besiktningen - märkligt sammanträffande det där! Det är ju inte så att det är första gången som en lampa lägger av precis innan jag ska dit. Utan typ tredje... men brukar kolla och hinna fixa det. Den här gången hade jag så mycket tjafs från töntstyrelsen i Brf i huvudet så jag glömde dubbelkolla... typiskt! Att den här veckan har varit fylld av så mycket galet!!

Avslappning och...

... dekadens blev visst ledorden för den här helgen. Men åh, vad skönt det var! Det enda pulshöjande var nog irritationen över "Därför"-mentaliteten hos vissa styrelsemedlemmar i bostadsrättsföreningen och den bitande motvinden på hemvägsprommis från IKEA igår... annars var det lugn och ro, god mat och vin... Men nu är man igång igen med målet och tog 45-minuters lunchpromenad i stadsskogen (ingen golf dock! Även om banan fortfarande var grön!). Härlig stund och också lite relax!

Det sprutar eld...

... ur öronen på mig! Jag är så irriterad på några av de övriga styrelsemedlemmarna i vår bostadsrättsförening att jag nästan smäller av. Verkar finnas substyrelse som föreslår paketlösning utan att ge underlag och information om varför till oss övriga. Och så skriver de att vi ska ta beslut "per capsulam", jaha, tjena. Om ett halvår ska man se'n stå och försvara ett beslut på årsstämman som man inte vad det handlar om. Helt obegripligt hur de tänker... dessutom är den drivande kraften jurist. (Mamma mia!) Mer diktatur än demokrati.

Skit att man läser så'na mejl kl 23.30 på natten (hade på känn att jag inte skulle öppna mejlen... men gick mot känslan. Som jag bestämt mig för att sluta göra, hm. Gör om, gör rätt. Eller gör rätt nästa gång.). Positivt i sammanhanget var väl att det blev en jäkla fart hemma (mitt i natten!) - räkningar, funktionen på min webkamera (så att jag kan fixa uppgifter till kursen), lite städning/plock... Klockan två la jag mig iallafall i horisontalläge och låg och funderade på inverkande faktorer till min aktivitetsnoja (ja, förutom mejlet förstås!!)... Insåg att det nu är c:a 10 dagar sedan jag började ha ordentlig koll på mitt näringsintag. Kanske kan det vara så att jag inte längre behöver Berocca Boost utan lyckas få i mig det jag behöver via maten?? Och att Berocca-effekten underblåser vansinnesenergin? Håller mig ju i rörelse på ett eller annat sätt dagligen (en del i mitt mål!) så det borde ju gå åt lite energi där. Kan en så liten matförändring påverka så fort? Ja, det måste jag fundera på, har iallafall struntat i Beroccan imorse (som jag känt mig HELT beroende av i flera år!). Kanske även inverkar att jag skött mig exemplariskt senaste två veckorna - träning, prioriterad 20min-avslappning, genomtänkt mat, inget vin eller sena nätter (hm, igår då??!! Ja, iallafall inget vin!) Hm, spännande tankar - blev ändå positiv spin-off av en mystisk natt! Tur det är fredag för det känns som om det fortfarande brinner en eld...

Jobbar på mitt mål...

... om bästa formen ever på alla plan. Känns nästan febrigt och jag känner mig som om varje grej jag gör blir i perspektiv av hur jag kan utnyttja det till målet. Tur man har möjlighet att bli lite insnöad såhär. Och november svindlar förbi - bra!!

Gårdagens projekt blev långprommis till Gamla Uppsala med Marie. Ingen ljudlös färd direkt - drygt 2 timmars stavgång med klapprande stavar, i början lite penibelt men se'n nästan som en metronom. Väl framme vid kyrkan var den så vacker i mörkret. Tog massa mobilfoton... och inte ett enda går att lägga in här, varken kyrka eller stämning slog genom det massiva mörkret. Men stämningen slog igenom till mitt inre, otroligt stillsamt att gå där på kyrkogården, se alla tända ljus och låta sig bli påverkad av atmosfären på en kyrkogård. Fridfullt. (Även om jag lite störde med alla mina foto-försök och stavklapper!) Kanske var det friden som igår hjälpte mig mest av allt mot mitt mål...

Oavsett vinkel...

... känns Domkyrkan inklippt! Och liksom overklig, jag förstår inte hur de har lyckats med det där visuella fenomenet och jag blir förundrad varje gång, trots snart 17 år i Uppsala...Efter att ha fått många tankar av Charlie Söderbergs föreläsning på Göteborgs nation igår kväll blev jag nästan andäktig när jag kom ut på gatan. Passande eftersom det bidrog till mina funderingar över hur jag ska hitta på smarta lösningar i mitt liv... och de ståtliga kyrktornen kanske bidrog till någon ny vinkel!

Nästan som tecknat med neongröna träd, inklippt kyrka...

Varför har lågintensiv träning så lågintensiv status?

Ja, det borde jag fråga mig. Jag tror att jag ibland i mina tankar och ord speglar en inre värdering... och/eller frustration. Både för att jag är en personlighetstyp som vill engagera mig fort och mycket men även delvis för att jag präglats av andan i samhället - så lätt att dras med i det effektiva, energifyllda trots allt snack om alla M (!) i vår värld... mindfulness, meditation m m. Det STÖR mig att jag iallafall delvis hade anammat åsiken att t ex enkla promenader bara är underhållsverksamhet och inget som genererar ny kondition. Senaste månaderna har ju varit lite aha-betonade och som en snärt i bakhuvudet (nästan bokstavligt!!) - att faktiskt inse hur mycket man kan återskapa sin grundkondis med hjälp av lågaktiv träning. Och att även baby steps påverkar och ger allmänstyrka.

Förmodligen har det varit nyttigt för mig att tvingas ta en sak i taget... och inte glömma hur mycket mervärde man får genom att kombinera hjärna och hjärta. DET borde vara status!

Konstig konst...

... på cykelvägarna utmed Klarälven. Hm, vilken förlustaffär Karlstad kommun gjort - betala 1 miljon för "konst"-verket. Lite Prosecco, en färgtruck och jag hade ställt upp för 100 000! 900 000 över till annat - hm, allt känns lite som en Norge-historia...

Men förutom att man blir lite snurrig i huvudet vissa sekvenser av promenaden är det för övrigt en naturromantikers våta dröm att gå över Klarälven och blicka in mot Domkyrkan, Stadshotellet och muséerna som skymmer Sandgrund och alla amorösa incidenter som hör till hakets historia! Allt är faktiskt vackert och inget (nästan!) konst-igt!!

Lucka, vackra bjälkar och isolering...

... potentialen är där. Ohhhh, spännande!! Nu är det bara fönster och finish (och kanske något mer... typ toarum!) som saknas. Men inom några veckor måste det bli test av isoleringen!!

Nya mål, nya horisonter...

... och med den här morgonhorisonten känns målen bra!

Att skriva ner ett mål...

... realiserbart, tidsbegränsat, personligt och ja, mest det - nerskrivet - är en av uppgifterna på Kost-&Hälsocoachkursen. Att det även är något jag längtar efter att uppnå, skrivet i presens för att jag ska förstå, positivt formulerat och med ett första litet steg i tanken för att förverkliga det - ja, det är också en del av ingredienserna i målformulerandet. Och så FIRANDET förstås - när målet är uppnått får man fira och det ska man bestämma redan nu när man sätter upp det!! (Gör ju inte målet mindre attraktivt direkt!!). Hursomhelst, mitt mål känns angeläget efter de senaste månaderna och är:

Inom ett halvår är jag i min bästa form någonsin, mentalt och fysiskt, och njuter av det!

Bäst jag sätter upp en post-it på min datorskärm så att jag blir påmind varje dag (och inte glömmer bort mig i vintermörker och kyla!!). I vårt studiematerial läser jag att den "vanligaste orsaken till att mål är oklara är att de inte skrivs ner" (Fredrik Alms ord). Mmmm, kan jag köpa, allt som bara blir kvar inne i kolan tenderar att få barbapappa-proportioner - stort, oformligt och ogreppbart. Och ärligt, om man lyfte fram det lystfyllda målet redan i grundskolan istället för krav-på-prestation-baserade mål - ja undrar ja om inte många människor hade fått mycket bättre förutsättningar till ett liv med aktiva val och mindre offertänk. Tänk bara att redan ha vanan inne att alltid ta sikte på små/stora, glada, stimulerande mål!

Tydligen måste jag käka mer C-vitamin...

... för trots två-tre frukter om dagen och ofta tillbehören sallad, gurka&tomat lunch och middag får jag tydligen i mig bara 20% av det rekommenderade dagliga intaget (enligt Livsmedelsverkets uppgifter). Obegripligt tyckte jag ett tag men kände ändå att jag vill försöka få ordning på nivåerna... FRAMFÖRALLT som jag känner mig nästintill beroende av ett kosttillskott som jag inser innehåller två tredjedelar av dagsbehovet C-vitamin. När man (man och man - jag!) gjort en kostanalys och i samma veva tänker efter - ja, det blir egentligen en rätt skrämmande ENKEL ekvation. Så, ja, jag försöker få in fler C-vitamin-komponenter i min tillvaro - här skriver jag upp ett passande novemberrecept:

Vitkålssallad à la Jeanette:

Vitkål, 0,25-0,5 st
Morötter 2 st, rivna
Paprika, 1 st "snack-"
Purjolök, 0,5-1 st
Smörgåsgurka - massa hack, anpassa mängd till önskad smak (i originalreceptet ättiks- eller saltgurka men jag vill ha det lite snällare)

Koka ihop och upp:
0,5 dl vitvinsvinäger
0,5 dl råsocker
0,5 dl olivolja

Häll vätskan över grönsakshacket/-röran och rör runt. Kan förvaras i kylskåp i 5 dagar.

Nu vore det väl tusan om det inte in i varje por strömmar uppiggande C-vitamin!

Sova tidigt...

... blir det ikväll, i mitt färg- och mönsterglada rum på Väddö folkhögskola (min förstärkning på kuddfronten förstärkte på mer än ett sätt!). Efter en dag som startat med jympa-pass (& lite överoptimism i vad nyreparerade nackpartier tål!) och fortsatt med kostanalys, redovisning enkla träningsredskap &-appar och föreläsningar kring syreupptagning, maxpuls och Borgskalan (kom jag ihåg rätt namn där tro??) + hjärnrensningsprommis som avslutning... ja, inte konstigt det blir tidigt!

Spännande dagar...

... framför mig! När jag kört över Trästa-bron på Väddö (och ja, inte direkt optimalt att stanna för korttagning mitt på bron... men det var så fint!!) drar det ihop sig! Kost-&hälsocoachkursens andra träff inleds med föreläsning om Modedieter & Trender... känns jäkligt angeläget att få lite mer koll. Alla bidrag till att vara mer påläst för att få tyngd i argumenten är välkomna... speciellt som jag generellt sett är MOT dieter. Och tycker att man ska söka hållbar livsstil. Ja, spännande!

Träningsappar ska snart redovisas...

... så nu har jag iallafall lyckats få ihop ett alster med flera av de olika apparna jag har provat (en del bilder har visst ramlat bort, hm...).
Finns ju massa saker man skulle kunnat utvärdera men orkar inte ha ambitionsnivån för högt, det är ju ingen rocket science direkt. Har iallafall lagt ner mig något inför redovisningen...