Vackert, vackert...

... och soligt, soligt - det är Karlstad det! Kanske som sola' själv, Eva Lisa Holtz, som redan på 1700-talet gav Karlstad-mentaliteten ett ansikte. Vinden blåser i håret och hon ser orädd ut, tycker jag. Det kanske är receptet för att få solen från insidan...

(Bedrövligt men jag var tvungen att läsa på lite historia innan jag skulle vara "van ciceron/lokal guide" till Mats... hm, inte bra, vad är man för värmlänning egentligen??)

Blir alltid extra mycket naturromantiker när jag är i Karlstad. Kanske beror det på allt rörligt vatten som finns runt varje krök... och med långpromenader utmed Klarälven, lammiddag hos Mamma&Pappa, shopping i mitticity, kära ögonblick... har man fått härlig energiinjektion utan att ens analysera för mycket. Det känns som om man mer bara tar in och kopplar av, lite vackert...

Att läsa sina egna tankar...

... och känna det som om de är skrivna av en annan person. Hm, kan det bero på att man läser det i ett annat mood kanske??!! Inlägget från 18 september var ju nyttig påminnelse (och mobilfågelns kvitter!) speciellt idag när jag visste från början att jobbdagen skulle inledas med en negativ adrenalinrusch. Frågan var egentligen bara hur omfattande den skulle bli. Nu blev det mindre hemskt än jag hade trott men samtidigt oerhört påfrestande och jag upplever att det även blev lite svallvågor på övriga i kringområdet också... (till liten del för att jag följde ett råd jag inte borde följt. Tänk att man aldrig lär sig. Hm.)

Men jag försöker, försöker med 18-september-mentaliteten... och det är märkligt hur allting förändras inombords. Hur man inte känner samma tyngd när man aktivt försöker påminna sig om det som är bra... egentligen borde man ha en lista nerskriven på allt fint, som man kan plocka fram framförallt när det tar emot lite extra. Ungefär som jag har en receptlista på snabba maträtter när jag är alltför trött att tänka, ja, så skulle jag kunna ha lite livsrecept att titta på när jag är för låg för att komma ihåg. Och att hjälpa tankarna, tankar hjälp.

Hade lite lösa planer...

... men inget blev gjort. Olika projektalternativ var att åka till Klungan, att segla, att gå långlånglånglååååångprommis, tänkte göra banankaka som jag hittade i en Fitness-tidning hos Mats (kändes som den tillochmed var nyttig - hur naiv är man när man luras av namnet på tidningen??!!).

Men vad blev det med det - de nada...  Och det var helt FANTASTISKT skönt!

Känns som om man nästan fått ett helt annat tempo i kroppen (tur det, med en bomull-i-huvudet-höstförkylning i systemet).

Tänk bara att sitta med ett kex på verandan, i lä i fortfarande värmande höstsol, invirad i ulltröja och dricka blåbärste, inte dumt alls. Behövs det några mer planer...?

Att behålla den här känslan...

... av att känna sig priviligierad, det är något som jag aktivt ska försöka påminna mig varendaste dag ett tag framöver. Ska skriva in det i min mobilkalender så att den lilla fågeln (= mitt påminnelseljud, ingen annan konstig metafor!) informerar mig om att det faktiskt finns potential till en toppendag även om regnet skulle ösa ner, mörkret vara massivt, tröttheten ligga som pannpansar och jobbet verka oändligt (eller för den delen om man precis backat in i en Suzuki Bandit!!). Men även att få tillåta sig att klaga ur sig lite, åtminstone som punktinsats. Man orkar liksom inte ha metaperspektiv på livet konstant och det kan vara OK. Känner att kontrasterna verkligen tar fram varann och tydliggör. Ja, som t ex senaste fem-sex veckorna har varit - att ha värsta smärtan men bästa lycklighetskänslan. SAMTIDIGT! Lite ogreppbart och obegripligt... men fantastiskt!

Den främsta anledningen till dagens hänförelse (!!) är förstås ganska enkel - jag har fått sova en HEL natt, utan att ta några tabletter mitt i. OCH att jag kan ligga ner och sova igen sedan några dagar, magic!! Och att känna sig på gång igen! Och att äntligen få ha lite träningsvärk i benen... vicken härlig känsla!!

En loj start på kulturdag/-natt...

... fortsatte med härlig slowlook-morgon, garagejazz, stadsmingel, tapas och "maraton-dans". Tiden gick alldeles för fort (eller hur, M1??!!), mmmm! Och avslutningen blev passande - en spöklik natt!

Det har tagit tid...

... men nu börjar det röra på sig bland renoveringsprojekten i Klungan. Men my, får nog göra prioriteringar för att få budgeten att gå ihop. Och för att kunna leva utan att snåla. Blir på något vis lite vajsing om man lägger allt sitt monetära krut på ett håll medan man mesta tiden är på ett annat! Alla mina planer kommer att bli av, det tar bara lite längre tid...

Mat...

... & nu har jag varit på mycket inspirerande lunchföredrag av Viola Adamsson, författare (m fl) till kokboken "Nordens bästa mat" (Ica Bokförlag). Så lättillgängligt men ändå med ett forskarperspektiv. Dessutom jäkligt underhållande att lyssna på. (Säger jag som har en tendens att leta fel!) Kanske hade jag lättare att ta till mig budskapet eftersom det låg i linje med min helt ovetenskapliga uppfattning (men empiriska självstudie!). Bäst var hennes fibertips - ja, att olika fibertyper (lösliga & olösliga) har delvis olika verkningsområden... (say no more!!). Ja, idag känns det spännande att göra mat!

Upplandsslätten i morgondimma...

Här kör man från Harg, nästan på känn vissa delar. Läskigt när dessutom tempen börjar gå ner... men färden gick bra, det var egentligen nästan lite drömskt (förutom alla galna Audis som måste köra om trots att bilkön sträckte sig lång... Men det finns undantag, eller hur, M2??!!). Väl på jobbet är det nu jag som är lite dimmig...

Ett rum...

...med utsikt... över skogen.  Kanske egentligen inte så exotiskt för en havsälskare men faktiskt väcks naturromantikern av det här också. Och apropå naturligt... och för den delen hälsa (som varit i fokus på kursen), hängde med & kollade Friskis&Svettis lokaler ikväll... såhär tränar de på Väddö!  Virtuellt! Jaaaa, jag tror ju förstås på tankens kraft, men...??!! (Bild här nedan och inte bredvid, har inte helt koll på hur bloggen med mobil funkar...)

Och det där med naturligt - hamnade ikväll i skottlinjen för militanta förespråkare för naturmedicin. De är ju mer vanligt förekommande i de här miljöerna. Ja, jag fick tips om att sluta med mina smärtstillande läkemedel & börja äta acai-bär, olja in mig med kokos eller för den delen vinddruvor (kan möjligtvis "olja in" insidan med druvor fredag kväll!), använda vetegräs (what??!!) vilket även var bra för fler åkommor (ingen nämnd & ingen glömd, huhh!)... fick nog hela naturapoteket redovisat. Visst ville personen vara vänlig men det finns inte en susning att jag avbryter ett vinnande koncept nu. (Bild!)

Förutom dessa små incidenter är kursen topp - nu har jag lagt mig till med ett salutogent förhållningssätt & håller bara motiverande samtal... (jo, tjena!). Känns som om jag bara flamsar bort varje seriös kommentar nu men faktiskt, det är väldigt givande och mycket nytt att smälta. Tur man har ett år på sig för jag behöver lite andrum!

Ny månad, nytt inlägg, ny kurs...

...ja, imorr'n börjar mitt nästa projekt - distanskursen "Kost- & hälsocoach" på Väddö folkhögskola. (Tur man är någorlunda back-in-business med smärtlindrande tabletter dygnet runt!! Hade kanske varit lite störande med en mänska som sitter och ojar sig hela tiden under föreläsningar och gruppövningar...!) Och folkhögskola - jag som tycker jag provat på att läsa "allt" i alla varianter har aldrig läst på folkhögskola. Just för tillfället känns kostcoachkursen (mamma mia, vicket ord!) lite pretentiös, åtminstone i mitt fall - hur fasiken ska man kunna känna sig så lärd så att man skulle kunna coacha någon annan?????

Men jag har iallafall lite resurser - i Klungan är det den egna odlingen...

... av lök i kylskåpet... hm, ekologiskt??


Några fina tomater blev det iallafall... och ja, utomhus!! Med regnvatten och solstrålar som näring.

Känns som om det finns lite utrymme för att förkovra mig i mat, motion och tanke. Blir liksom extra aktuellt nu eftersom jag med nacknerver i kläm åsidosatt kosten, begränsat min rörlighet och tänkt många tankar fel! Så ja, jag ser fram mot kursen!!