Yrsel & tankar i snurr. ..

... kan dra nå't gammalt över sig! Ikväll vill jag vara skärpt så jag kommer ihåg allt jag vill ha med i min offertförfrågan till "Tak-Tomas". Extrarum till eltoan, isolering, nya fönster i gamla delen (låter som om det är ett chateau... & det är det ju! Men bara på 34 kvadrat!) - det är de uppenbara projekten. Men kom på lite spinoff-grejor som okso (Brorsans kid's stavning - hon är prick 8!) skulle vara smidigt att få ordning på. Som den hängande ytterdörren som är lite svår att komma in genom, speciellt med packning... känns inte ens som en lyx-åtgärd, eller hur??!!

Men tror jag är rätt skärpt idag. Har kört stenhård uppladdning igår kväll... vid båthuset på Harg-havet med att smälta alla intryck från myspicknick med kärt sällskap, solnedgång, sommartät skog, sädesärlor & svanar som underhållning. Min smärthjärna blev som vågskvalpets mönster under svanen - i ordning & inte en tanke i snurr!

Rehab...

... i Harg. Lägenhetsväggarna ligger i lä när man ser en så'n här köksvy på morgonkvisten!

Bara tre steg bort (OK nå'ra fler!) morgontrötta grabbar & tjejer... (så kände jag mig också i morse - sömnig men vaken, idisslande men hungrig... eller nå't)...

Överhuvudtaget har senaste dagarna gett näring åt själen (med augustisol, hav & lax som skeppar'n själv lagat!) & då tror jag på att kroppen läker bättre också.

Både fysisk & mental rehab!

Hopp...

... om att få koll på nacke och rygg. Ja, det vill jag ha och är snart på gång till magnetröntgen. Bara ordet känns lite skrämmande. Hade otänkbara tankar om hur min titanskruv i käken bara rycktes ut genom kinden när maskinen kör igång. Fast den smärtan skulle kanske ändå bara försvinna i den allmänna smärtförvirringen!! (Och hur snygg skulle man inte bli med hålet i kinden...!!) Nu vet jag mer - det är inga problem med titanskruvar i tandimplantat. Men för säkerhets skull kanske jag frågar en gång till...

Och hjärnan verkar liksom ha fått extra snurr (som om det skulle behövas!) av alla smärtstillande tabletter jag trycker i mig... Dock har jag i alla fall försökt fostra min hjärna, speciellt senaste dagarna, med självhypnos där jag lagt in suggestioner om att det kommer att gå VÄLDIGT bra på magnetröntgen. Anledningen till att jag främst är orolig är inte risken för cellskräck (fast jag tänker för säkerhets skull ta Mammas tips om att blunda från det jag åker in i maskinen!) utan mer det att jag enbart SUTTIT upp i snart två veckor (uppallad med miljarder kuddar... nästan). Och då inbegriper det även nätterna. Men igår testade jag att ligga ner på rygg cirkus 2 minuter ... och ja, det verkade som om smärtan snabbt eskalerade till en nivå. Men se'n höll den sig där och det var definitivt hanterbart och långt från innan jag fick tabletter (toppnoteringen! eller botten-!). Så jag har hopp!

Nu snart...

... kanske jag har ett nytt eltoarum, isolering invändigt och nya fönster i Klungan! Håller på att engagera samma person som fixade mitt tak så att jag blev mer än nöjd. Tänk att komma från ruggiga höstkvällar eller kyliga vinterdagar och in i min lilla havsstuga utan att behöva sitta inkapslad i onämnbara lager kläder och ullfiltar eller för den delen frysa baken av sig när man ska på toa. Vore underbart och känns liksom pirrigt inombords (verkligen välbehövlig distraktion att tänka på det här just NU!!) och så spännande. Nu kanske det blir av snart, snart!!

Inte bra...

Här har man tänkt att bloggen mest ska handla om mina stugprojekt... och så håller det på att bli en smärtexposé, sorry! Men flera bra saker kommer i alla fall ur det - man uppskattar enkla saker och ser dem mer. Ja, som att njuta av att äta frukost på balkongen...

... få en kram av någon man tycker om (M1), åka på lunchutflykt med närmaste vännen M2, att sitta stilla i solen, att det finns smärtstillande tabletter, att jag har en förstående chef, att jag äger ett fantastiskt litet havshus, har en un-der-bar lägenhet... men hallå, nu får jag ge mig! Låter nästan som om jag håller på att bli lite gråtmild. Inte bra!

Tittar...

... på folk på IKEAs restaurang. Skönt att inte direkt delta

utan bara sitta & roa sig med att grunna på vad folk jobbar med, vem som är ihop med vem, att många par ser ut att inte ha något att säga varann (sorgligt. Eller så har de bara trött dag. Samtidigt.), att IKEA har så mycket för så många, att det finns fantasistimulerande skrymslen för barn överallt (även om jag ibland tycker just det är väldigt jobbigt!), att armen molvärker & jag ännu mer då blir glad för mitt nyinköpta, praktiska rullbord...

Härligt med lunchutflykt från lägenhetens bekanta väggar men däckade direkt när jag kom hem. Man blir tydligen trött av att titta...

Vykort...

... i alldeles för stor dos...

 

Blev nästan en skrämmande vy ett tag där förra veckan och jag fick jobba hårt på att ingen betingning med smärta hängde kvar. Det kan ju vara rätt bra om man tycker att det är skönt att gå och lägga sig i sovrummet och inte bara får onda tankar...

 

Förra veckan är en glömd vecka som lindats in i smärttöcken. Tydligen är en nerv i kläm i nacken, samma som 2010 (inte för att det hjälper!), men den här gången är det allvarligare. Förra söndagen vaknade jag klockan åtta och insåg att något var fundamentalt fel. Och utan att jag misskött mig på något vis. Trodde då att det var jordens nackspärr men problemet eskalerade under dagen så jag insåg att jag inte ens kunde ta mig till akuten för jag skulle inte orka sitta på en stol och vänta... Samma töcken fortsatte måndag, tisdag innan jag till slut insåg att inget förbättras utan ringde min dykläkare (som jag redan tidigare satt på piedestal. Och där han även nu sitter kvar!). Fick undersökning på torsdagen och direkt recept på starka tabletter mot nervsmärta och remiss till magnetröntgen. Doktorn sa att "nu skyndar du iväg och hämtar ut tabletterna" och jag är ju lydig... så det var bara att skynda som snurrade i huvudet på mig när jag satte mig i bilen på parkeringen (och med viss begränsad rörelsefrihet i nacken!). Missade att det stod en "liten" Suzuki Bandit 1250 parkerad på stenläggningen vid huset... tyvärr hade den bara det lilla sidostödet uppställt och en liten knuff från min backande  Nissan Micra gjorde att hela eländet ramlade in mot väggen och en parkbänk och blomkruka som stod där. Snacka om att jag kände mig uppgiven mitt i all smärta. Men det var ju bara att bita ihop, gå in och leta upp ägaren (som givetvis blev mycket irriterad).

 

Ja, det var en hård dag. Efter undersökning, MC-marodörering (hm!) och efter att ha kört förbi, som det visade sig, åskutslagen magnetröntgen för att kolla efter dropin-tid (enligt doktorns order!), och även svängt förbi två apotek (eftersom tabletterna inte fanns på det första) kunde jag ÄNTLIGEN åka hem. Tryckte i mig tabletterna och bytte vykort!

 

 

Kalas...

... med familjen i trädgår'n i härlig sol. En tvåstegsraket av lunch med oxfile-tartar, aioli, kebabspett (till barna' främst, men alla åt dem!) - WOW, en lovely kombo! Och så se'n goa kräftor/fin snaps/Lenas västerbottenpaj/lite halvviskande snapsvisesång (så inte grannarna skulle få slag!), krocket, lek & bokläsning med kidsen... helgen har varit fantastisk med små&stora människor i varje hörn av min 2,5:a! Tyvärr avslutades allt med nackspärr grande... nu är det fullt fokus på att bli frisk så att man se fram mot nästa kalas!

Ny...

... telefon! ÄNT-LIG-EN!! Kände att jag nästan tappat hoppet men så igår fick jag ett mejl om "Godkänd kreditering". Nästan så jag var tvungen att slå upp orden för att vara HELT säker på att jag skulle få en ny... Se'n föll jag i fällan att uppgradera till en Samsung Galaxy S4... men det känns som ett bra drag (än så länge! Måste kasta in några brasklappar här med senaste året i alldeles för färskt minne!). Studsade fram och tillbaka på sta'n  i omgångar - nätverket på jobbdatorn hade pajat på var tredje maskin (min var en av dem! Och skrivaren en annan!) så det passade rätt bra. OCH blev bra motion också! Sedan blev det nå't tjall med datorn i butiken också när jag stod där... och med en godismaskin där jag försökte få ut en Twix... man kan ju undra vad man har för utstrålning egentligen?? Det här med att "känsliga" maskiner inte mår så bra i min närhet känns som en bekant upplevelse (med spisar, kylskåp, bärbara telefoner, ljusbord, hårtorkar, elpipetter på lab... & ja, förra mobilen. Listan är låååång!!)

Hursomhelst, åter till nyktra och logiska resonemang - se'n blev det lite spin-off-shopping också (logiskt, ja tjena!). Men MÅSTE ju bara skydda telefonen med en fin väska nu... eller hur??!!


Och måste bara köpa Ripcurl-klänning för... ja, hm, det var värre - kanske för själen!! (Själen är tydligen rätt ytlig!!)


Efter gårdagens alla bravader, sov jag som en klubbad och idag är jag ny!

Mååååndag morgon...

... och mitt huvud kändes så tungt! Efter en intensiv helg både på upplevelse- och känslofronten kroknade jag till slut. Bestämde mig för att shoppa solsäng på rea och se'n var det ju mycket passande att prova ut den i solen på balkongen efter jobbet...

Några timmars lur senare (be-dröv-ligt!!) kan jag rapportera att den var fenomenal! Multifunktion = bra för både själ och rygg!!

Men idag tänker jag bara på allt helgkul - Roslagsloppet i Öregrund (lite publikovänligt tyckte jag nog. Men kul att se en gång iallafall!), skymningsdans på terrassen, hälsa på fåren på ängen, solstrålar/bad&hav och sist men inte minst snabbfika i Klungsten med två havsörnar cirklande över oss (vi kanske såg aptitliga ut??!!) Så idag är det en finfin tisdagmorgon!

Regn-moln-och-sol...

... är nog den märkligaste väderprognosen. Bara som en gardering liksom!! Och HELT ofarlig att spå, va'??!! Men igår var det verkligen sant de 40 minuterna jag var i Jälla och sprang.

Vägen till Jälla...

Idag ska jag till Hargshamn för ett spännande möte (känns lite stirrigt...!!) och på lördag blir det troligen Öregrund för att kolla Roslagsloppet - inte för att snabba båtar tidigare varit min grej men man kan väl förvåna sig själv!! Får ta och fota lite med gamla rostiga mobilen (tur korten blir bra i alla fall!) och hoppas på enbart SOL!

Tröttsamt...

... att vänta på att mobilen ska bli reparerad. Nu är det drygt två veckor sedan jag lämnade in den. Mest vill jag att det blir en ny. Min fina Samsung Galaxy S3 är ett riktigt måndagsexemplar och har vid det här laget varit på verksta' tre gånger inom ett år, är det rimligt?? Enligt återförsäljaren får man en ny efter att samma fel uppkommit tre ggr - men hallå, om man haft så mycket fel varje gång att personalen i butiken inte ens noterat allt då finns ju inte dokumentationen för tre-ggrs-taket ens med. Och faktiskt - har dessutom varit inne i butiken vid två tillfällen utöver dessa tre inlämningar - en för att batteriet inte laddade fullt (men det var snabbt fixat genom att byta batteri med demotelefon) och en för att telefonen inte kopplade ihop bluetoothen med min handsfree. Hmm, kan bara säga att de känner igen mig på affär'n vid det här laget... Och för varje gång väntar jag med att lägga in appar jag egentligen vill ha för jag förutsätter att det snart är en sväng till mobilverksta'n igen. Och har abstinens efter min kamera också. Så tillochmed när jag haft mobilen hemma känns det lite som att jag betalar för en telefon jag inte fullt kan utnyttja utöver att jag dessutom varit av med den c:a en månad senaste året. Ångrar såååå att jag inte gick tillbaka direkt när den började krångla - vilket var direkt. Tydligen byter Samsung ut telefonen förutsatt att man uppvisar fel inom första veckan. Men det var förra året, mitt i semestern, jag var på väg till Klungan och trodde mest att det var jag som rackig på att hantera en smartphone... hm. Dessutom - min gamla backup-telefon får verkligen jobba hårt trots att den egentligen pensionerats. Och som med allt som varit med ett tag är den sliten... så snart måste jag nog köpa ny backup också. Men det klingar lite fel, visst??!!

Ska det vara så här?? Tröttsamt.