Projekt feelgood!

... att vakna och känna sig utvilad! Och glad! Och ha lite extra energi!

Man sover gott när det snöar!

... att hitta gammal favoritfåtölj i förrådet. Lite pimpning och man är med i matchen!
... att när man ändå letar i förrådet, hitta gamla laggar (ja, inte urgamla trävarianter men typ 25 år). När det nu äntligen blivit snö!
... att läsa "Dimma över Darjeeling" av Mikael Bergstrand. Det är verkligen en feelgood-bok. Även om jag skrattade tillochmed ännu mer rakt ut av hans "Delhis vackraste händer".
... att halsontet börjar ge med sig och träningsgeisten drar!
... att ha haft en harmonisk och vilsam jul. Att ha fått umgås med (de flesta!) av mina nära.

Trolleri på gång... nu har du en konkurrent, Mats!

... att julmats-inducerade halsbrännan börjar ge med sig!

Lite fotboll på
julafton passar alltid!

Julmatning i svandammen!

... att träffa nära vänner för en shoppingrunda i mellandags-trängseln (hoppas jag drabbas av kommersallergi! Som jag gjorde innan jul!)
... att göra äppelmos
... att få äta hemmagjord äppelmos!
... att jag börjar få tillbaka lusten att göra alla mina projekt!

Sista rycket innan snön kom...

Tecknet på kommande nederbörd!

Vicken semester! Men mer ledighet...

... behövs trots allt! Kap Verde var en underskön oas av vila, sol, bad och pina colada. Det enda som inte var som jag ville var de två första dagarnas telefonterror på mobilen (som jag endast tänkt använda som kamera) med anledning av ordföranderiet i bostadsrättsföreningen... Fick försöka lösa allt med att koppla upp mig i lobbyn och svara på sms. Men det blev en stressfaktor. Tur det var i början för sedan kunde jag bara njuta!! Nästa gång blir det enbart flygläge på telefonen och undantagsvis uppkoppling. Alltid lär man sig nå't!

Pina colada och bingo!

På Boavista får man verkligen se sådär turkost hav som man bara tror är photoshoppat. Och solen bränner verkligen grymt hårt på en vinterblek hud, även molniga dagar. Som tur var var vi försiktiga och använde SPF 30, 15 och lite på slutet SPF6 så jag har fått behålla brännan ännu några dagar! Varje dag tog vi en timmes promenad utmed stranden för att kunna äta och dricka lite som man vill på semestern. Sedan åkte vi katamaran, solade, badade i havet när det gick (röd flagg hela tiden! men vi frågade badvakterna vad/hur!), läste massa böcker (Tips: "Delhis vackraste händer" av Mikael Bergstrand - vicken feelgood-bok!!), jag körde aerobic+yoga några ggr, vi spelade bingo (pensios-varning... men Quatorze med vän gjorde det jäkligt kul!), tittade på alla original, sjöng karaoke, partajade...

Julfint på Riu Toureg!

Riu Touareg, vårt hotell, i fjärran

... se'n kom vi hem kl 05 onsdag morgon och livet ramlade över mig direkt! Jobb hela dagen, styrelsemöte hela kvällen, torsdag jobb och på kvällen evenemang med Mats jobb till 00.30... På fredagen kände jag mig som om någon vridit ur mig som en skurtrasa! Trots att jag laddat med så mycket energi i två veckor, hm. Men se'n gick helgen i lugnt tempo och snart ska jag möta hela klanen hos Brorsan i Solna. Låter galet att säga men längtar till julledigheten!

Aktivitetsintensiv och vit helg!

En kort helg inför en kort arbetsvecka - tur det, känner mig MYCKET redo för Boavista och Kap Verde! Fick härlig skärmdump som godnattsaga av Mats igår kväll...


Men sedan har det inte gjort saken sämre att vi var i ett solstråligt Klungan över lördagen - jag fick höstskörd, sådär sista dagarna i november! Minimorötter som smakade gudomligt friskt och minilite persilja.



Solen försvann dock fort bakom träden och vi fick rappa på att äta gulasch vid havet i sista strålarna och med is i pölarna...

"Tvungna" värma oss med vittvinsglögg när vi kom hem. Blossas starka variant med rom är en hit!


Apropå vitt - på söndagen, då började det snöa i Harg!! Man fick jobba bra för att få ihop till en snöboll men ändå - VITT!!

Status i hängbro-träsket!

Vet inte om det är promenadendorfinerna eller allmän speedighet i huvudet men kan liksom inte låta bli att fota just hängbron på vägen till jobbet! Det känns som om den har en ny skepnad varje dag... kanske lite symbolik över hur man kan se på livet. Nytt ljus och nya detaljer som framträder, mörkare ibland, diffusare och dimmigare emellanåt (se igår!) men då och då exponerat för fullt solljus... när just det hände över bron kommer jag inte ihåg såhär i november. Men i mitt liv finns det solljus! (Blir alltid lite kvalmigt när man fastnar för mycket i självanalys-träsket!!) Och mer solljus ska det bli - Kap Verde hägrar med stormsteg (TISDAG!) men innan dess ännu mer solljus, iallafall inombords - en sväng till Klungan på lördag (åhhhh, längtar!) för att kolla höststatus!

I dimma dold...

... var morgonprommisen över hängbron med ljusfestivalarrangemangen som förgyllde! Häromkvällen var det även andra, både tillfälliga och stationära ljusarrangemang, som gjorde mig hänförd på min energipromenad. Ljuset verkar bli något alldeles särskilt såhär i november, lite magiskt och liksom overkligt på något sätt!
Vad är det bakom de hängande trädljusen? Himlen känns inklippt och det smyger upp något ljust och dolt....

Febrig fredag!

Alla intryck och "att-göra" på min lista nu på morgonen gör att kinderna glöder, magen är orolig och huvudet på högvarv... men så spännande! Dessutom hade jag en spanare ute på dold bevakning av chateau Portal... nu börjar det arta sig - lägenheten finns ju tillochmed (även om det just nu är lite väl blåsigt i köket!) Huh, adderar ännu mer positiv febrighet!!

Längtan!

Här längtar man som bara den efter att åka till Klungan (lördags)! Så att det känns fysiskt inne i bröstet! Egentligen utan större planer än att plocka ner mat etc i mina fina burkar. För även om jag tycker det är underbart med naturen inpå knuten vill jag inte ha den innanför knuten (inte utfodra mössen, nej tyvärr!). Tänkte även förbereda "trädgår'n" för snömängderna som förhoppningsvis lurar bortom mörker och tråk. Och så bara gå ner och titta på havet...

Och så i fredags tar man en influensaspruta i förebyggande syfte, ENDAST för att vi ska åka till Kap Verde om några veckor. Ja, jag gjorde det - jag som inte ens gillar det här massfenomenet att hålla på att vaccinera sig mot allt utan vill egentligen låta kroppen få jobba i den immuntakt som passar. Men efter mycket övervägande bestämde jag mig för att göra det ändå eftersom jag blev så jäkla risig på än det ena, än det andra sättet sist jag var där. Och tänkte att nu boostas immunsystemet så man blir ruskigt stark... ja, möjligen långsiktigt - kortsiktigt blev det huvudvärk och illamående. Och värst av allt - inget Klungan. Så nu får jag vänta till efter nästa helg med min längtan...

November - ljus och mörker!

Den 12 år gamla novemberkaktusen har slagit ut - trots att den har fått utstå allt från över- till undervattning, en iskall vinterflytt, inomhusdrag (kyla men även hallaballo!), falang-död... det måste vara en tålig rackare - jag tänker bara på den initiala omskakande hemtransporten från IKEA (omskakande i ordets rätta bemärkelse!). M2 och jag tog pappersshoppingpåsarna inklusive tältsäng på bussen... som hade blött golv. Väl av bussen gick botten ur och allt spreds över Vaksalagatan... där sprang vi bland bilar och bussar och plockade diskborstar, servetter och kaktusar! Men den var tuffare än så och det känns som lite symbolik - nu får jag allt vara tuffare än så såhär i november.

Tågfönster till Sthlm igår...

Och efter regn kommer solsken... eller iallafall efter dimma!

... och några ögonblick senare från samma fönster!

Och på min senaste joggingrunda såg jag att det numera finns träräcken och cementgolv på en av balkongerna till vår nya lägenhet... (än så länge rätt dyrt cementblock!). Det ljusnar!

Vad är det frågan om?

Vad händer när man tar kort på solstrålar i november? Jo, korten blir svartvita - mycket märkligt. Kändes som evigheter sedan man såg solen och nu när jag snabbt rycker upp kameran blir nyanserna inte alls som man tror, hm. Lite varning det som man känner inombords!! Det känns, känns att just under här perioden är det helt fundamentalt att äta rätt, sova rätt, träna rätt, leva rätt... och ja, det är ju projekt man jobbar på i vanliga fall, utan novembertryck! Såg i en reseannons att "Byt paraply mot parasoll!" och det ska ju vi göra om bara några veckor. MAGISKT! Men står jag ut tills dess - det är frågan??!!

Helg bland djur och natur!

Vicken frilla!!

Så'na här charmiga grabbar möter man på långpromenader i svenskt novemberdis...

Här tänker man att långprommisar ska skapa energi och det gör det också. Men det tar också och när hälsporren retar fotsenor så molvärken strålar upp i vaden känns det novembrigt på många sätt...

Generellt lite urlakad idag men som tur är hittade jag ett kort från helgen där lite blå himmel skymtade i fjärran - såklart ut över havet! Och med lite kaffe och kalkonmackor blev man ändå rätt nöjd...

... och så gjorde vi räksoppa med vitlöksbröd och mousse med blåbär...

Strålar från ljusfestivalen...

Söndag kväll på väg in mot city's alla djur...!

Infallsbak!

Vad gör man med överbliven smördeg? Ett projekt som lilla I och jag skulle ha till Klungan blev aldrig av och nu var smördegen på väg ut... smördeg är liksom inget jag känner att jag har en relation till. Eller iallafall hade - för när jag tänkte efter kom jag ju på att jag är lite smått galen i croissanter. Som är smördeg! (Och med köpt behöver man ju inte stå och kavla+vika kring 100ggr för att få fluffet!).

Hittade lite tips på nätet och eftersom jag gillar smörvarianten tänkte jag att jag dra i lite smörbetonat också efter att jag kavlat tunt en gång.



Ett kuvertvik med hyvlat margarin blev det och sedan skar jag i långa trekantsbitar som jag rullade ihop under samtidig "utdragning" (degen blev lite tjock av allt margarin... återkommer till det!).

Ägg ihopvispat med lite råsocker och en gnutta salt penslade jag över (tyvärr lite väl ymnigt...!) och så in i 250 grader i 10 min. Blev OK men finns förbättringspotential.

Förändringar till nästa gång:
* ska inte lägga i hyvlade margarinskivor, möjligtvis någon enstaka, och isåfall, bredd klick.
* ska inte heller pensla på så mycket ägg (och ev utesluta salt)...

Hm, just den här ser ut som något som Crocodile-Dundee
kunde lagat till i djungeln... hm!

Men det där med penslingen verkar vara min akilleshäl - när ändå ugnen är igång passar jag även på att göra mitt surdegsknäcke. Och när jag gjort det tidigare har jag resonerat jag som så att den penslade olivoljan ovanpå bara är bra att ha på rejält för att havssaltet ska fastna... men ahhh, det har emellanåt blivit lite greasigt. Så det blir det ICKE idag!

Är dock mycket nöjd med mitt andra fredagsinfall!

Vacker vy i natten!

Och vackrare kommer det bli med en våning till (speciellt som det just är på den vårt penthouse kommer byggas!). Blev lite winwin igår - kamoflerade min bevakning av bygget med en jogg i natten!

Fynd bland höstlöven!

Hm, jag är ju inte bara addicted till remmare-glas och ullfiltar... även väskomani uppstår lite då och då. Som igår på Erikshjälpen med fynd på hundringen... och se'n ett  par svarta pjux (helfodrade och nästintill oanvända!) för 55 pix på Ge vidare (och jag som haft lite obehagskänsla inför just begagnade skor. Men värt att titta på om de är såhär fina!). Tycker att det någonstans ändå är lite OK att shoppa när det går till bra saker. Annars har jag varit förvånansvärt restriktiv på shoppingfronten på sistone... och tillochmed UTAN formellt shoppstopp!

Såg att det var auktion på Vaksalaskolan i helgen... kanske fler fynd??!!

Reflektioner i morgonruset!

Bäst att klargöra på en gång - det har inget med rödvinsdjuphet eller överhuvudtaget något alkoholrelaterat rus, bara en cykeltur på vardagmorgonen när jag bearbetade intryck från både nu och då.

Nu - cyklister... varför har folk slutat ge tecken om vart de ska???? Det känns som om det nästan är bara jag i hela cykelvärlden som inser att inte alla andra vet vad jag tänker. På något vis (och helt ovetenskapligt!) tycker jag dessutom att denna observation och andra cykelgalenskaper är korrelerad med hjälmanvändande. Och jag som precis håller på att köpa cykelhjälm (för att kunna vara på alerten även i vintermoset) - kommer jag bli lika stor cykelgalning? Är det där det sitter? Eller fanns det kanske redan förut...

Då - ja, det var förra veckan. Hade hårda förhandlingar med bank och mäklare... Efter bankträffen kände jag mig inte alls nöjd med erbjudandet jag hade fått på min boränta. Känslan gjorde att jag påminde mig en undersökning jag läst för flera år sedan där någon hade analyserat utfallet beroende på vem som förhandlar med vem. Resultat var att en kvinna som förhandlar med en kvinnlig chef får absolut sämst utfall, en kvinna som förhandlar med en manlig chef näst sämst, en man som förhandlar med en kvinnlig chef näst bäst och så förstås, en man som förhandlar med en manlig chef får bäst resultat. Och bankpersonen som jag förhandlade med var en kvinna, hm. Finns sedan många spin-off-funderingar i det där träsket men jag orkar inte ge mig dit just nu. Vill hellre berätta om ljusningen - dagen efter förhandlade jag med en mäklare. Också kvinna. Och resultatet, och känslan - HELT annorlunda! Så resultatet från min (omfattande!) empiriska undersökning blir att det istället handlar om individer... tror jag.

Får se om det alstras mer tankar i kvällshetsen!

Räksoppa, café, havtorn och inspiration!

Måste inleda med räksoppa deluxe! Gjord på rester, det gillar jag!

Hittade sparade räkskal i frysen (man är kanske inte helt 100!) - det fräste vi i lite margarin några minuter för att därefter dra i två gula lökar och vitlök en masse! Tills de mjuknat och verkade tappa färgen. Eftersom jag trodde det var kräftskal i påsen hade vi köpt en burk skalade kräftor och vi började med att hälla i spadet från burken kompletterat med vatten (några dl). Fick puttra några minuter tills vi silade av allt och sparade vätskan (höll på att hälla bort allt det goda för jag fick hjärnsläpp - tur Mats var på hugget, annars hade vi bara haft räkskals- och lökröra till kvällsmat!).

Satte vätskan på plattan igen, i med 2 hönsbuljong (som är multifunktionsbuljong för mig!) och så hade jag överbliven vispgrädde (ytterligare användbara rester men kunde lika gärna varit 4%-ig matgrädde i min värld) som vi drog i tillsammans med både svart- och vitpeppar. Fick sjuda kanske c:a 5 minuter (mycket viktigt! DÅ kom smakerna fram!!)

Gjorde egen kräftsoppe-aioli på creme fraiche (2,5 dl), majonnäs (1,5 msk c:a), salt, peppar och VITLÖK!

Kräftorna från burken la vi i botten av tallriken och hällde soppan över. Ojojoj, vad gott!!

Förra helgen hade vi också lyx - Café Klungan öppnade sina portar tillfälligt med hembakade ciabatta, kladdkaka och äppelkaka med och utan äpplen, det ni!

Och havtornen hängde kvar som pärlor på karga grenar...

... och "grus-svampen" frodades!

Ytterligare höstinspiration!!

KIK...

...Kaos I Kolan! Det är vad det varit på senaste tiden. Och nu börjar det ta ut sin rätt att geografiskt vara på tre ställen inom några få dagar och samtidigt komma ihåg alla moment och att vara (förhållandevis!) skärpt... Klantigheten var ett faktum när jag restmålade färdigt taket i Klungan i tisdags em/kväll. Samma moment som i söndags innebar att jag knappt behövde maskera medförde i tisdags att jag satte rollern i bjälkar, kläder, dörrar... ja, rätt mycket som inte skulle bli väggvitt, helt enkelt. Men det fick väl bli lite extra träning att springa upp och nerför stegen för att tvätta bort eländena.

Jag valde att bara måla de områden som hade nya gipsskivor i den här etappen... och det blir ju liksom lite extra tydligt att den gamla tapetväggen också behöver en omgång! Men jag får försöka sätt in filter i ögonen och bara titta på det enhetligt vita, just nu. Är för trött. Både mentalt och fysiskt. Studenterna körde slut på mig onsdags och i torsdags försökte jag vara skärpt för min framtids skull. Hm. Kaos!

Trötta muskler...

... efter helgens spackel- slip-, maskerings- och måleriprojekt!

Gillar det enhetliga... istället för grått kombinerat med snickar'ns skoavtryck och spackel på väggarna.  Tyvärr tog vitfärgen slut (och egentligen orken men den tillåter jag aldrig vara begränsande, dumt nog!) Så ena taksidan kontrasterar fortfarande. Väljer att tänka att det är bra - desto tydligare hur fint det blivit!

Sedan blev det mardrömsfärd hemåt i ösregn och dimma i oktobermörkret. Fick sitta på helspänn när SUV:arna drog extraskurar över min lilla Nissan vid omkörningarna. Men när jag tittar på bilderna - det var det värt även om kroppen är sliten!