... och känna det som om de är skrivna av en annan person. Hm, kan det bero på att man läser det i ett annat mood kanske??!! Inlägget från 18 september var ju nyttig påminnelse (och mobilfågelns kvitter!) speciellt idag när jag visste från början att jobbdagen skulle inledas med en negativ adrenalinrusch. Frågan var egentligen bara hur omfattande den skulle bli. Nu blev det mindre hemskt än jag hade trott men samtidigt oerhört påfrestande och jag upplever att det även blev lite svallvågor på övriga i kringområdet också... (till liten del för att jag följde ett råd jag inte borde följt. Tänk att man aldrig lär sig. Hm.)
Men jag försöker, försöker med 18-september-mentaliteten... och det är märkligt hur allting förändras inombords. Hur man inte känner samma tyngd när man aktivt försöker påminna sig om det som är bra... egentligen borde man ha en lista nerskriven på allt fint, som man kan plocka fram framförallt när det tar emot lite extra. Ungefär som jag har en receptlista på snabba maträtter när jag är alltför trött att tänka, ja, så skulle jag kunna ha lite livsrecept att titta på när jag är för låg för att komma ihåg. Och att hjälpa tankarna, tankar hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar