Idag är det febriga huvudet som gäller igen...

Har mycket uppstyrt idag så jag har egentligen inte tid att gå mina febriga tankar till mötes. Men det verkar inte spela någon roll! Förråd nr 2 har fått en genomkörare (two down, one to go!) och jag är än mer peppad att fortsätta. Nu är det gamla kläders tur... och jag känner att jag måste kolla upp HM's Garment Collecting. Känns som ett bra initiativ, ja, att sträva mot slutet kretslopp av textilier - gamla, slitna kläder eller annat tyg (http://www.hm.com/se/longlivefashion)... helt sluten krets låter lite utopiskt men verkligen eftersträvansvärt! Och skönt, då känns det inte som om det är lika svårt att skiljas från favorittröjan som har 17 hål. Banalt, jag vet, men man får försöka lura sig själv till att bli mindre sentimental med kläderiet! Till mitt försvar måste jag säga att det någonstans också finns en insikt (faktiskt!) om att modet roterar och även min upplevelse av vad jag vill använda förändras. Med andra ord, alla mina kläder som inte är slitna tror jag att jag kanske vill använda igen. Det har hänt... men inte så ofta. Och absolut inte så ofta att det rättfärdigar att ha flera garderober fulla. Hm, det får bli nästa veckas ryck! För har jag bara ett rensningsryck varje vecka blir jag nog klar... till jul!

Men frånsett de här stora tankarna (hm!) har jag några till parallella processer - förberedelser inför studentstarten mellan kl 12 och 15, påminna mig själv nackövningar och yoga, förberedelser för spännande mötet imorr'n, bad-logistik inför kvällens aktivitet, planläggning av alla ingredienser inför tårtprojektet till helgen med brorsans kids, hur jag kan optimera agendan imorr'n för att hinna med allt jag vill... febrigt!

Hävstång del 2...

... kan inte släppa det här med spettet! Den lyriska känslan fick också en spin-off i att jag började fundera på vad jag hade tyckt om skol-fysiken om jag fått testa hävstångseffekten med ett spett på en riktigt stor sten i skolan? Bara win-win, det hade ju inte kunnat bli särskilt dyrt - spettet tål att slitas på - och en och annan sten måste man väl kunna ha hittat i skolans omnejd. Och vilken påverkan för min förståelse, och mitt intresse kanske framförallt. För trots att jag är galen i att gå i skolan (fortfarande!) var fysiken min akilleshäl. Eller snarare... eftersom intresset saknades fick jag anstränga mig för att lära mig det. Och vem vill anstränga sig - minsta möjliga arbetsinsats för största möjliga utfall, det var/är mitt motto!! Då behövs det uppfinningsrika lärare som kan hitta på intresseskapande aktiviteter - de flesta barn verkar ju ha basläget intresserad. Om bara någon fångar upp det...

Morgonblommor i augustiregn, naturromantikern är igång...!

Hursomhelst, nu kommer man igen i den praktiska fysiken - drömmer om kommande hävstångsprojekt...

Ett nytt verktyg har kommit in i min värld...

... och det är inte varken ett mentalt verktyg, eller ur kostmässig synpunkt, eller träningsinspirerat. Utan spettet!! Vicken grej alltså! Hävstångseffekten är magisk när man kan rubba stora stenar som tidigare bara varit taggar i ögat. Ja, det handlar om Klungan och det miserabla området där vi sågat ner några stora granar. Marken och översta jordlagret (det lilla som finns!) är ett nätverk av små och stora rötter. Resten är stenar, av olika dignitet. Sten är vackert men i en sådan klunga?? Sparar numera alla i en hög för man vet aldrig om jag vill ha något vackert stenparti någonstans, någon gång... (eller inte, som det känns nu...).

... kanske, kanske kring min lilla odling där McDonaldsmorötterna (Brorsans uttryck!) växer så det knakar!








Men det var inte bara spetten som glödde varma i helgen - även båten fick en inpackning och en del av den kvistkådande fasaden en omgång!

Stora förändringar i min lilla värld!

Paddla för livet??!!

Javisst, det speglar våra övningar i fridykning på Fyrishov (i dubbel bemärkelse!). Vi jobbar på tekniken vid nedstigning och att känna lugnet med andningsluften så att vi är helt utpumpade! Med nya snorkelfenor och upprepad tryckutjämning av mask och öron kommer man ju lätt ner till 5,30 m och kan simma runt där som i ett gigantiskt akvarium (bland alla andra märkliga djur!!). Inte helt utestängd från ljuden av alla badare men ändå som om man är inlindad i en enorm genomskinlig sordin! Och jag kan inte riktigt fånga vad det är jag är så fascinerad av med att fridyka/snorkla, ja, tillochmed i en pool - det kan ju inte direkt vara avskavda märken på kanterna, några tappade simglasögon eller en snodd, benen på vattengympa-gänget bredvid, gallret på botten...

... kanske är det helt enkelt bara det att sväva omkring sådär. Och känna lugnet. Tilltalande för en input-bombarderad hjärna och så självklart livgivande.

Emballage till tippen

Rensade ur mitt rätt gigantiska emballage-stash ur ett förråd igår och med följde gamla kaffekokare, strykjärn, lampor, mögelskadade väskor m m. Under ren(s)ingsprocessen kastade (bokstavligt talat) jag ut allt i förrådskorridoren och själv stod jag längst in och sorterade... efter ett tag tittade jag upp och då såg det ut som ett wellpapp-hav, omöjligt att forcera. Utom möjligen med brandfackla (och det kändes liksom inte helt passande när man själv står längst in...).

Till slut hade jag iallafall lyckats skapa en gång hela vägen in till väggen (från att ha haft en yta på 30 x 30 cm innanför dörren från början!). Wellpappen var trampad till oigenkännlighet både i utseende och omfång och jag drog till tippen! Skönt. Men ont - idag har jag ju det såååå i armarna. Tydligen jäkla funktionell träning. PLUS mental utrensning.

Men nu har jag fått blodad tand - bara jag återfår armstyrkan blir det fler projekt och färder till tippen!

Alltid fascinerande med mentaliteten...

... ja, alltså hur rätt tänkande resulterar i bonuseffekter, på hög och låg nivå, och som kanske är helt oväntade! Som exempel, generellt nu har vi en plan att så långt det är möjligt fortsätta vara aktiva, som under sommaren. Ja, för att förlänga den höga energinivån på sistone och för att motverka även den mentala förslappning som uppstår av att alltid välja ett slöare, och inte ens bättre, alternativ. I helgen valde vi något så enkelt som att cykla (i finkläder!) till fest i Gamla Uppsala. Min maxiklänning fastnade i tramporna men när jag väl arrangerat en rejäl knut högt upp på låret var vi på gång! Och eftersom vi trampade i lagom takt blev det inga svettparoxysmer heller! (Se'n gör det inget att ha ny sittbensbefrämjande sadel heller - eller vad säger du, M1??!!) När vi så se'n ska cykla hem - ja, då kom bonusen. Som jag registrerat massa gånger som student men tydligen glömt lika många gånger. Ja, det där att få bestämma precis när man själv vill åka hem och inte behöva vänta på taxi. Och sedan cykla (försiktigt!) i sommarnatten och vädra ut en del av alkoholen redan innan man intagit horisontalläge, såååå skönt! Och inte en blixt eller åska, dunder och regn så långt ögat nådde - hela universum hjälpte oss för att vi gjorde rätt val (inte ett dugg långtgående dragna slutsatser, va'?!!).

Ja, hursomhelst, bara ytterligare som förstärker min uppfattning om att gott föder gott (och tvärtom, viktigt att påminna sig). Fascinerande!

Det går framåt...

... på både hus- och trädgårdsfronten. Om inte med jättekliv så med målmedvetna och oförtröttliga steg (ja, tjena! Men iallafall fortsättande!) varje gång vi är där. Tillochmed bara en liten arbetsinsats (som att riva sly på stigen till förrådet) gör avsevärd skillnad! Lovely!

Körsbärstomaterna sköter sig själva och har numera fått utseendet av gigantiska kryptomater...

Och så har vi satt punkt för ett delmoment med avseende på extrarummet. De nya fasadpanelerna har fått stryk... för andra gången. Nu blev det ju bara desto tydligare att gam-panelen också behöver en omgång, hm...

Undrar vilka projekt jag ska prioritera att lägga i pipeline framöver...??

Finish i farten!

Imorgon drar vi till Klungan och troligen är det sista finishen på nya fasaden på agendan! Samtidigt som jag längtar efter att sätta tänderna (eller Farsans 50 år gamla häcksax!) i sly och småträd vid syrenbersån (berså och berså... hm!). Dessutom skulle jag vilja få ordning på det temporära bordet i köket som "Mats möbelsnickare" (!) skapat för att ge förutsättningar för kommande måleriprojekt. Och så kanske lite spacklande här och där...

Känns som om huset är så stort nu när vi tagit bort de skuggande, och dåmera alldeles för storväxta, granarna precis vid altantrappan!! De nerhuggna granarna får bli ved när jag orkar såga... men tills dess ligger de bra placerade bakom båten. Tycker om att ha den där i blickfånget!!

Och mitt i blicken fanns även de blekrosa vildrosor som jag av en händelse upptäckte avlöste vita varianter i blomning i trädgården. Perfekt att ha dem i olika faser så att man alltid har något nytt att upptäcka och glädjas åt! Undrar hur det gått med krusbären, finns det några kvar eller har jag utfodrat grävlingar, harar, rådjur... eller något annat. I två års tid har iallafall aldrig jag fått smaka av dem när de mognat. Hm, ja, finns lite mer att göra i trädgården också...

... ELLER så drar vi bara ner till havet och badar och dyker! Alla alternativ är OK, projekten behöver inte bli finished!

Sommar och jobb...

... en inte helt självklart bra kombo! Och de två första dagarna åter på jobbet var nära att göra att jag tappade bort den där lättsinnigheten och enkelheten i hjärtat som infunnit sig i ledighetens rosa rus. Men så igår insåg jag att det behövdes aktiv ansträngning för att mentalt behålla det. Fysiskt är lagren påfyllda med solstrålar och mentalt med vackra känslor och upplevelser så varför ska man tappa bort det bara för att tillvaron är lite mer strukturerad?? Jag som tillochmed gillar struktur!!

Och vilka verktyg kan man ha med sig, ja, även senare när hösten tränger på? (Verkar nästan redan ha hänt nu när morgonen exponerade mig för åskmörker och blixtljus!) Men kvällsaktiviteterna igår var smarta - bad, crawlträning och fridykningsövningar hjälpte mig hålla kvar känslan, mitt i jobbet, mitt i sommaren!

Axplock ur semesteralbumet...

Idag var jag tvungen att öppna mitt album i telefonen för att komma ihåg att jag haft semester.

Började jobba med en rivstart, på alla fronter - jobb som bostadsrättsförening - och i 32-gradig värme är det inte alldeles lätt att prestera något, speciellt inte som semesterhjärnan fortfarande är påslagen. Men idag är en ny dag och än så länge är jag väldigt inspirerad! Behöver bara lite vackra vyer att vattna kolan med...

... om man ser en vackert, nymålad dykcenterfront i Kungshamn - ja, då är det vårt verk! Bara uppvärmning inför mer måleri i Klungan... fast mest blev det ändå kalla, klara bad långt ut till havs! Med min nya räcerbåt som går i cirkus 5 knop...

... och såhär trött blir man efter en dag på stranden!!!!

Fixade även så att det numera finns "dubbelrum" MED tak i trädgården, flådigt värre... (vad sägs M2? Visst duger det??)

I slutet av semestern var det dags för Malören... en alldeles "egen" ö med en ensam stuga utan vatten eller el... vilket paradis! Vi var tvungna att vara restriktiva med telefonsamtalen eftersom ingen av oss hade solcellsladdare. Kylskåpet fick vi aldrig att fungera vilket medförde en strikt matplan för att ta det som blev lättast förstört först. Temperaturen var hela tiden strax under 30 förutom möjligtvis fem timmar av åska, blixtar och ösregn. Det dundrade så hela huset skallrade, blixtarna gick som zickzackmönster över himlen och båten fick ösas ett antal gånger! Men såååå häftigt!!  Tillsammans med dykbad och solsken en dramatisk mix! Och totalt sett - en helt fantastisk semester!