Ja, det borde jag fråga mig. Jag tror att jag ibland i mina tankar och ord speglar en inre värdering... och/eller frustration. Både för att jag är en personlighetstyp som vill engagera mig fort och mycket men även delvis för att jag präglats av andan i samhället - så lätt att dras med i det effektiva, energifyllda trots allt snack om alla M (!) i vår värld... mindfulness, meditation m m. Det STÖR mig att jag iallafall delvis hade anammat åsiken att t ex enkla promenader bara är underhållsverksamhet och inget som genererar ny kondition. Senaste månaderna har ju varit lite aha-betonade och som en snärt i bakhuvudet (nästan bokstavligt!!) - att faktiskt inse hur mycket man kan återskapa sin grundkondis med hjälp av lågaktiv träning. Och att även baby steps påverkar och ger allmänstyrka.
Förmodligen har det varit nyttigt för mig att tvingas ta en sak i taget... och inte glömma hur mycket mervärde man får genom att kombinera hjärna och hjärta. DET borde vara status!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar