Förväntningar!

Trädäcket i Klungan är klart, förkylningen är borta och jag känner mig stark - inte så dumt när semesterns första dag precis startat på balkongen bland penséer och sjungande koltrastar. Alla onda tankar om framtid och krångliga chefer känns helt plötsligt lättsamt. Och som om hösten kanske till och med blir spännande!

Men innan dess, en resa till de 1000 sjöarnas land och så ett trädäcket i sin helhet - förväntningar!

On the move...

…. mot nya horisonter. Det är dags nu att tänka nytt, tänka rätt. Alla tecken i skyn talar för att jag ska göra omstruktureringar – när det bara blir nya motstånd ska man inte stånga sig blodig i samma riktning utan får till slut tolka signalerna, speciellt när de blir såhär övertydliga. Det mest spännande i situationen att den här gången som allt blev jobbigt… ja, då kändes det inte ett dugg jobbigt. Bara så förväntat och så enkelt och som om jag får som jag vill fast jag inte får det. Bäst av allt är ändå - har blivit sugen på att reflektera igen. Den mentala rensningen som jag vet är så inspirerande, givande och ger energi. Men som får stryka på foten så fort jag tillåter fel element att ta sig in i och över min tillvaro. Men snart så är det (nog!) slut med det!

Men annars då, ja, då rör det sig vid mitt lilla havshus – nu har grunden för ett trädäck lagts och min solstudie stämmer! Sol eller skugga i något hörn hela tiden beroende på önskemål, precis perfekt.

Medan jag väntar på det vackra trädäcket mot mina bara fötter njöt jag av att rädda årets vackraste bukett från gräsklippar-mannens brutala hugg med cylinder-klipparen (men så snällt förstås, tack för hjälpen, M1!)... och blåsblommor vajade vid äppelträdet bland krolliljor och S:t Pers nycklar. Syrenerna i den begynnande bersån blommade och daggmaskarna jobbade hårt i mitt land. Rörande!

Att följa flödet…

… och inte jobba emot och inte forcera något. Att identifiera vad som är viktigt när. Att göra saker i rätt ordning. Och att man accepterar på något vis. Lättare sagt än gjort - när oron sätter in och kroppen känns rastlös vill man ju agera, inte vara passiv. Och det är sällan ett naturligt tänk att just då skulle avspänningsövningar vara det allra bästa, nej, man rusar på med sitt tunnelseende. Och missar det subtila men kraftfulla flödet.

Flödet - ett märkligt tillstånd när man gör saker med rätt intention och massa oberoende saker samverkar och på något vis faller på plats. Svårt att hitta men skönt när man är där.

Klungan är ett flödesverktyg för mig. Utan ansträngning eller möjlighet till motstånd, kickas jag liksom in i känslan av natur och huslugn. Bara tänka att ”dä ordner säj” och följa flödet.

Intryck från vischan

I Klungan skyddar båten spirande tussilago mot isande nordanvindar, solen strålar värme i lä, öppet hav skymtar vid postlådan, arbetet går effektivare i fågelsång och trädsus, ny-uppsatta rullgardiner uppgraderar sovrummet och sommarens trädäck är snart ett faktum (hoppas jag!)!

Hade en UN-DER-BAR helg i härlig kombo av uppstart i Klungan och loppisförberedelser som avslut i Harg. Bruksloppisen på Mats fina grejor och två finska damers flyttprylar, närmar sig med stormsteg och vi har sorterat, rensat, hängt upp snyggt, dammat av, tvättat, plockat ihop segel, kastat… det tar aldrig slut. Och när vi tittade in i fataburerna som de senaste 13 åren agerat förråd till Mats – ja, då blev jag både matt och glad. Matt för att jag såg 5 flyttkartonger fulla med fina böcker. Och glad för att Mats gav mig sina ”regissörsstolar” som med nytt tyg och en häftpistol (en av mina favoritprylar!) för att bli häftiga utedetaljer till det nya trädäcket i Klungan!

Spinoff av allt rensande bland Mats grejor är en oro för mina egna välfyllda förråd. Därför har jag de senaste veckorna lagt en-två timmar per vardag på städ- och rensprojekt. Eftersom hälsporren fortfarande ömmar tar jag det som ett tecken på att jag ska satsa på funktionell träning. Kanske får man med lite grejor på vischan-loppisen!

Vicken kavalkad!

Bruna löv och vita droppar…

… och lunchpausloppis till Uppsala stadsmission. Där man hittar en tavla med båt som seglar över Vänern. Omöjlig att motstå!

Och se’n finkaffe på lördagmorgonen…

… innan det blev städa ur och städa rätt! Cykeltur med pumpprojekt och suckande damer för att ge bort kläder som formligen flög ur garderoben. Nja, några med mer vånda… men anledning görsnygg polo och ”rätt” märke är inte tillräcklig när den är plågsam att dra över huvudet. Har heller ingen lust att donera den till Fålhagens pälsängrar. MYCKET hellre till Erikshjälpen. Och då är man värd ännu mer finkaffe!

Fikatemat fortsatte när Brorsans kids och jag fixade födelsedagsöverraskning till deras mamma. Nedsläckt i hela lägenheten överraskade vi med levande ljus över de nybakade kappkejksen (vicken härlig stavning!) och med ett studsande upphopp blev det succé!

Projekt – nya och gamla

Min nya inneboende… är så välkommen! Det var lite trixande innan den kom på plats och mer än en hantverkare inblandad. Men nu har jag så många program och så många valmöjligheter…

Samma kväll fortsatte projekten. Eller det var i alla fall vad jag insåg när jag anlände till Klungan och tittade ut över det 2-dm-djupa snötäcket i min trädgård.

 Värsta flaxen slog sedan till när en för mig okänd granne körde förbi när jag var på väg att ta tag i skottningsprojektet (i högsta hugg med min ihopfällbara bilspade – inte det mest kraftfulla verktyget direkt). Grannen drog ner bilrutan och frågade om han skulle hämta snöslungan? Jag blev så paff över generositeten och glatt överraskad. En kvart efter att vidundret varit där var det en fin gång och bra parkeringsplats till lilla Nissan. Viss ytterligare manuell bearbetning krävdes dock dagen efter för att även bereda plats till storsilverstrimman… mycket funktionell träning att hacka och skotta is!

Helgen annars - mys i stugan och promenader till ishavet… svanar i svartvitt och isblock som kraschat mot stranden. Korvgrillning och projekt riva-ner-tung-snö-från-taket. Läsa bok och tidig kväll i vischanmörkret.

Men på söndagen ljusnade det… iallafall i köket. Hittade lampor som inte passat på sin tänkta ursprungliga plats. M fixade så att inte en kabel syntes men att ljuset spred sitt sken i köket, vilken resurs! Tänka om tänka nytt!

Rikedom

När man sportdyker lär man sig att stanna upp och inte bara simma på. Om man väljer det märker man först bara sten och vattenrörelser… men efter ett tag hör man knäppanden från räkor och fiskar, ser vackra färger på anemonerna på klippväggen, hör ett motorbuller i fjärran, en smörbult simmar nyfiket förbi, en eremitkräfta rusar nästan kamouflerad över botten, en trollhummer rör sitt blåröda skal i en klippskrevas tak och mycket mer och små detaljer. Samtidigt som man är viktlös och skönt och ombonat avskärmad.

Det representerar även den här vackra tulpanen. Redan på utsidan så vacker att man nästan glömmer att man ska stanna upp, vänta och se om man upplever något mer. Och så gör man det och då öppnar sig ett inre universum.

Som i livet.