Träningsvärken är väntad...

... men områdena oväntade. Här tror man att axlar och armar ska skrika smärta men så är det istället rumpa och ben (redan efter 12 timmar!!) som gör att min framfart ser ut som en gammal gummas... och då har det inte ens toppnoterat på ett dygn än, huh!! Första passet på Friskis&Svettis, efter månaders frånvaro, blev ett core-pass. Tog i (och ja, jag har rannsakat mig själv även på armfronten! Och det gjorde jag.), så kul, allround och passande eftersom jag är oerhört fascinerad av balans och koordination (ja, generellt i livet också!). As usual var jag svett så att det rann om mig samtidigt som folk runtomkring ser oberörda ut... tur jag har bestämt mig för att svett sköljer bort gamla/döda celler från huden. Så jag kommer att se fräschare ut i långa loppet (yeah, right!!). Framförallt kommer jag nog mest se fräschare ut för att jag känner mig så lycklig, inte bara efteråt igår, utan för att det även blivit mental långtidspåverkan. Träningen var värd väntan!

Gammalt recept...

... men still going strong! Kastrullen är nästan ren efter att man tagit sista sleven och det känns som om jag också kommer att se ut så inombords när jag ätit klart - ja, väldigt fräscht. Så nu skrev jag ordentligen in receptet för risken att lökfräs, tomatkross och allt annat i matbrassande skymmer gam-receptet!

FISKSOPPA

(4 pers)

1 msk olja

2 gula lökar (hackade)

2-3 vitlöksklyftor (grovhackade)

Stek i kastrull till dess löken blir mjuk.

1-2 tsk fänkål (torkad, stöts i mortel)

1 kuvert saffran

Blanda dessa i morteln, lägg i löksteket.

1-2 burkar krossade tomater

4 dl vatten

2 buljongtärningar

1-2 tsk salt

2 kryddmått svartpeppar

Hälls/läggs i kastrullen och sjud 10-15 minuter.

1-2 msk creme fraiche

400g torskfilé

Läggs i kastrullen och sjud c:a 5 min/tills fisken är färdig.

Persilja

Räkor

Lägg i dessa precis innan servering.

Vitlök (pressad)

Creme fraiche

Blandas och klickas i soppan vid servering.

Rök och isolering...

... ja, nu är det snart färdigisolerat i Klungan, lovely! Inte så lovely var att isoleringen även höll inne den kraftiga rökdimman från vedspisen där det fanns köldbubbla. Eller om det var något annat som blåst ner i skorstenspipan. Trots fin, torr ved och mycket ansträngning sipprade det bara ut enstaka luftpuffar ur pipan men i lilla huset - ja, där fanns det "luftpuffar"! Röken stack i ögonen och sved
i bröstet när man försökte andas trots att vi öppnat de fönster som inte kärvat fast i höstfukten. Körde hyperventilering innan man gjorde snabbrusch för att göra eldningsinsatser! Fisksoppan som vi planerat göra där blev inställd och istället hamnade en kebabrulle i kistan på hemvägen.

Hörnet med fuktskadan är numera ett minne blott! Och snart kan man sova i Klungan varm och skön även på vintern (allting är relativt i min typ av fritidshus!!), förhoppningsvis utan rök men med den här fina isoleringen!

Det där med ä-ordet...

Rosor som gavs med känsla är vackra t o m torra...!

... ja, det tog många år innan jag ens använde det. Ä som i älskar alltså. När Marie/M2 och jag pratade om det igår tänkte jag så på att jag faktiskt har utvecklats de senaste åren (och kanske ännu mer senaste tre månaderna med Mats!) Tidigare var det ju en bedrövelse att man har så'na problem att säga de viktiga orden till de nära personer som jag ju är SÄKER på att jag älskar - ja, som Mamma&Pappa, Brorsan... men av rädsla för att det ska gå inflation i ordet har jag hållit inne med det. Jag förstår ju varför det blivit såhär - tycker det är så många som svänger sig med uttrycket utan att tänka efter och känna innerst inne om de verkligen kan stå för det. Och så har jag istället övervärderat det. Iallafall, tror det var i samband med Irak-kriget jag fick någon så'n där domedagskänsla... och helt plötsligt insåg att det var HELT fundamentalt viktigt att säga "Jag älskar er" till Mamma&Pappa. Mamma tog det bäst men Pappa mumlade väl något i stil med "Hm, detsamma, detsamma". Ja, och så när jag väl var igång var det lika bra att ringa Brorsan också. Honom lyckades jag fånga mitt i service (tjena, sisådär tajming! Han var superstressad och lunchgästerna satt och väntade!) och när jag väl framfört mitt ärende, ja, att säga - "Jag älskar dig, bara så att du vet" - då blev han bara tyst. Och se'n undrade han om jag mådde riktigt bra... hm, inte den reaktionen jag hade tänkt förstås!. Nu börjar jag bli mer ä-ordsvan men får ibland halvt tvinga mig till att säga det - inte för att jag inte menar det utan för att jag fortfarande känner mig lite andäktig inför det. Tror att det faktiskt krävs både muskulär träning  men vänja sig vid ljudet och acceptera faktum och tanken... ja, det är vackert ä-ordet!

Att inte kunna hålla ner ambitionsnivån...

... gör mig helt uttröttad. Jag är ju helt kär i listor men för tillfället känns de som ett ok. Har tre aktiva med olika grad av angelägenhet... det gäller allt från att testa träningsappar, köpa hjulsidor till vinterdäcken...

... till att göra klart mina uppgifter på kost-&hälsocoachkursen (ojoj, det där ordet alltså!), klippa ner några blommor inför vintervilan, göra daglig avslappning för mitt inre liv (kan kännas motstridigt att det här är en egen listpunkt men tror seriöst på att övriga delar på listan blir lättare att hantera om jag gör MINST den här punkten), byta lampa i lysröret i köket, plocka ihop ett rullbord, göra lite solhälsningar så att högerarmen börjar vara med, påminna mig att säga Bra, tack&förlåt en gång om da'n, sortera och lägga upp bilder från Brorsans bröllop, skicka in studiestödsansökningar, dagligen fixa minst 30 min motion, sortera Klungan-kvitton/-info...

... och då har jag inte ens synkat med jobblistorna. Hm. Förstår inte att man är så lättuttröttad i oktober/november. Förra året var ju en galen borreliahöst men vet inte vad jag ska skylla på i år? Får kanske bara ge upp med aktivitetsambitionerna...

I skogen bland trollen..

... hittade vi ingen svamp trots att man såg tydliga bevis på hur vildsvinen bökat efter svenska skogens guld (för det är väl trattkantareller, va'?!!) med sina jordfräs-liknande aktiviteter. & andra makabra fynd, hm... Men skogen var ändå så trolsk & vacker!

 

Trött & glad körde jag se'n på sommardäck mot Uppsala - med temperaturen kring 0:an ville inte ens knappt hets-SUV:arna köra om Nissans laglydiga färd, rätt kul faktiskt!! Också nästan trolskt! Eller så är det jag som är ett elakt biltroll!

Isolera mera!

Fått liten uppdatering på isoleringsfronten...

... härligt att det händer något...




Och det ser lovande ut också!

Tak-Thomas, eller han heter nog numera IT (isolerings-Thomas) har jobbat på...



Börjar drömma om vad jag vill göra med färg, tapeter, inredning... ja, massa mera!

Att byta fönster...

... i Klungan går inte riktigt enligt planerna. Först säger tak-Thomas att han fått besked att de nya fönstren är försenade... några dagar senare ringer han igen och då har det tydligen skett ett litet "missöde" hos leverantören. Och att de beräknar att fönstren ska komma i januari -WHAT! Och det sa tydligen TT också, tackochlov. Så nu letar han nytt fönsterföretag... som förhoppningsvis är lite snabbare, hm.

Se'n börjar han prata om isolering av väggen... men hallå, sa jag, det var innertaket jag ville ha isolerat. Då började det nästan svindla inombords för känslan var att det bara händer massa saker utan att jag har någon som helst kontroll på min lilla stuga. (Kanske är det ett slott när jag kommer dit nästa gång... eller INTE, hemska tanke!) Men jag blev något lugnare när TT förklarade att även en av väggarna var svårt angripen av mögel från den tidigare vattenläckan. Och det köper jag för tillochmed jag tyckte att väggkulören på pärlsponten skiftade i mer än de naturliga kulörerna på överskottsbrädorna som nu sitter där (mintgrönt, lite orange-aktigt m fl!). Ja, så jag KANSKE kan släppa oron och bara hoppas, hoppas på att det snart kommer nya fönster!

Hur mycket appar för träning...

... finns det egentligen? Nu när jag ska scanna genom utbudet för Kost-&hälsocoachkursen inser jag vilken uppsjö det är. Och hur ska man veta vad som passar en själv? Letar febrilt i information och recensioner vad som passar med min telefon, vad den framförallt är avsedd för, vad man kan få reda på... ojoj. Jag har kanske tur som har det som en av kursuppgifterna för det känns som en härva... Och tur att jag hittade en lätt rackare till att börja med - "Moves". Igår svävade jag iväg på långprommis som blev drygt 14 000 steg (11,3 km och lite mer än 2 tim med rutt och tidsangivelser). Men det verkar ju vara klent resultat med tanke på vad man hört att folk gått i stegräkningstävlingar här på jobbet. Helt obegripligt att de kan få något annat gjort än att gå/springa när de tangerar 30 000 eller mer...

Se'n är det ju det där att man (eller jag menar jag nog...!) blir lite manisk av att kolla hur mycket man rör sig. Var inte riktigt min plan att få prestation länkat till träningen, hm...Det är ju egentligen en källa till så mycket må-bra-ande i mitt liv och jag tycker att jag inte vill ha prestation inblandat överhuvudtaget. Utan bara uppleva. Har liksom tillräckligt med prestationsstimulerande situationer men, men, nu har det väl blivit lite så iallafall. Kanske taggar ner när jag börjar krokna av att all extraenergi går åt till träning...!!

Bröllop i sommarsol...

... det är inte ofta man får vara med om i oktober! Och att få vara med när lillbrorsan gifter sig i Stockholms stadshus vid glittrande vatten och sina närmaste vänner, kändes UN-DER-BART! Och det klumpade sig i halsen under den (mycket!) korta men innerliga ceremonin. Kanske lite märklig romanskänsla med allt kött på Restaurang AG i bakgrunden... fast ändå helt rätt! För på AG firade vi bröllopet med spektakulär middag och, senare, drinkarnas mångfald i baren (känner mig nästan slut fortfarande!)! Och eftersom Brorsan tillhör "koncernen" blev allt lite "special for you, my friend"! Ojoj!

På sluttampen blev nog allt ändå lite dimmigt... vicka kontraster - till dimma från sol!

Dagens projekt:

... har jobbat hemma samtidigt som jag tvättat 5 maskiner (varav en ny ullfilt från loppis, 30 kr = prisvärt! Och ullfiltar är konstant Klungan-behov!),

... diskat nya remmare-glas (också loppis och najsprajs!) som vi ska dricka Prosecco i ikväll enligt min plan. Plus att jag satt in Mats-foton i en också nyshoppad ram med favoritformen oval. Tänk att en motionsprommis kan vara så fruktbar!

Och så kanske lite fysprojekt med Maries träningsbollar - eller de är väl mina... egentligen tänkta för reumatiker men kom på att det är nog perfekt initialträning för mina nästintill obefintliga biceps. Och så kanske en jogg innan eftermiddagssolen ger upp - vicken fredag! Och vilka härliga projekt!

Lågt vatten...

...blev en härva vid båtupptagning - med hamnkaptener som fick "bada" & nya grund...!

Action på lördagmorgonen!





Se'n blev man paff när vi promenerade till badplatsen i Klungan... den var knappt kvar. Samtidigt som det är lite häftigt är det obegripligt - har det evaporerat eller vart är allt vatten??!!

Vicket fynd!

Efter kanske 10 års aktivt letande så äntligen hittar man ett syskon till Farmors kökspall!!

Första besöket i Röboladan resulterade i en så'n här skatt, WOW! Och en porslinkanna till mitt framtida toa-rum i Klungan som jag också länge spanat efter i loppisträsket. Och till kanonpris = bonus!!

Känner mig rik idag när jag vet att de står därhemma, mina fynd!

Nissan är laddad...

... och himlens fyrverkerier firar när vi kör från Biltema med nya batteriet.

... som trots att det skulle gälla för min lilla bil ändå visade sig vara för högt, hm. Tebaks igen och byta (tur jag inte cyklat dit. Eller tagit taxi!). Så himla-sceneriet kanske var för något annat (troligen!! Men fint var det!)

Med rätt batteri inköpt satt det strax på plats av Mats flinka ekonomfingrar - såg ut som om han inte gjort annat än varit bilmeck!! Och se'n fick han vara kock också när blodsockret nästan var på minus 1, ingen hejd på aktiviteterna på onsdagskvällen. Men nu så är både bil och vi laddade!

Har man ingen bil...

... så får man gå! Och vilken tur - en kväll som igår!

Med väder och oväder, med domkyrkan och UKK, med höstlöv och grönt...




Se'n ikväll kanske kärran blir kirrad av Riddaren från Harg (Marie/M2's mycket passande benämning... kan för mitt inre öga se Mats komma på sin vita springare... eller är den grå??!!).

Hoppas iallafall att silverpilen blir helt frisk. OCH att jag slipper ta examen från Pappas startkabelskola... eller för den delen inte behöva anta utmaningen att (någonsin!!) helt själv byta batteri på lilla bilen...

Räddaren i nöden...

... när cykeln är opumpad och Nissan blivit trött!

Kanske tycker lilla silverpilen att den blivit åsidosatt när den inte fått några Klungsten-utmaningar eller värmlandsfärder på länge. Tyckte jag ändå sommardaltade med den för att inte ratten skulle lossna men, men. Tydligen dög det inte för i morse ville inte batteriet hänga på när jag ville. OK, ringde morgontidig Pappa som fick lyssna på startförsöken på distans (i handsfreen!!) och ställde diagnosen "batteriet måste bytas". Jaha, bara att gå in och hämta cykelnyckeln... bara för att inse att bajken behöver pumpas efter några månader i träda. Och så ligger pumpen i bilen... blev litet träningspass över gård och trapp... och när jag dessutom jonnat uppför Sjukhusbacken - ja, vi kan väl säga att efter det fanns inte många torra områden på min blus. Fräscht (inte!). (Antar att detta ändå går in under "lågaktiv träning"... som jag enligt doktorns order ska hålla mig till ett tag till. Och trots svettparoxysmerna!)

Och så fick jag lite extra aktiviteter i tillvaron - höll på att min vana trogen rodda igång hela kedjan själv. Allt från att kolla befintliga batteriet med startkablar och kompisbil, att köpa nytt 14-kilos och installera det (enligt parollen "hur svårt kan det vara?" Hm.)... ja, det gamla vanliga köret drog igång att om jag inte gör det själv (trots att jag inte kan!!) så är det ju ingen som gör det. Men förutsättningarna är ju faktiskt lite ändrade i mitt liv senaste tiden. Känner mig lite knäpp att jag blir såhär "kvinnlig" och inte fixar saker själv. Men det är UN-DER-BART när van batteribytare erbjuder sin hjälp (gullige Mats). Vilken riddare/räddare!