Lojal?

Usch, det känns jobbigt att veta något jag helst inte vill veta. Och tankar på om jag ska säga något eller inte. Jag tycker att det är så nedbrytande när någon går bakom ryggen på någon annan, är okamratlig och när folk inte vågar stå för det de gjort. Obehagskänslan blir ännu tydligare när den som är utsatt för det här dessutom är någon som betyder väldigt mycket för mig och som försöker göra så rätt som den förmår. Samtidigt är jag ju inte riktigt inblandad... Var tvungen att rannsaka mig själv varför det inte går att skaka av sig. För jag tycker inte att man generellt bara ska berätta "allt" och ofta bara för att man själv ska må bättre. Ibland får man försöka bearbeta sina funderingar på egen hand helt enkelt. Men den här gången känns det inte så. Utan jag känner - om det här skedde, vad mer är dolt? Själva grejen tror jag inte ens är särskilt viktig men handlingen stör mig så. Och att alla vet om det som hänt UTOM den som jag bryr mig om. Och varför förväntas jag, som är så perifer i det här sammanhanget, indirekt inte säga något?  Sån't fräter på mig inombords. Tror att jag får skita i om det faller en skvallerskugga på mig, jag vill att det ska vara rena och raka känslor. Och jag vill att de jag bryr mig om inte ska behöva tvivla på min lojalitet.