Försökte att inte lugna ner mig när jag kom innanför dörren igår för tröttheten lurade i kroppen och kunde slagit till fort som en kobra om jag hade gett efter. Men höll mig i rörelse och inom en halvtimme stolpade jag iväg till Friskis&Svettis för Intervallflex. Kändes redan på uppvärmningen att jag var på ett pass i måndags, hm. Men det var ändå OERHÖRT mycket bättre än under förra veckan! Sedan är det ju lite intressant hur man är alltså - just på träningen får jag behov av ett större personligt utrymme. Kan bli ohyggligt irriterad när någon gjorde som en tjej igår, går förbi mig och nästan nuddar nästippen när det finns metervis med utrymme framför. Och jag lägger flera minuter åt att fundera på varför den personen gjorde så - om de inte har samma "integritets-"känsla (OK, det låter dramatiskt men jag blir lite dramatisk just vid de tillfällena!) eller om de bara tycker att det är så himla mycket värre att ge sig lite närmare ledaren. Hm, mycket att grunna på! (OBS! Ironiskt!) Hursomhelst, bara minuter senare inser näsnuddar-personen och jag att vi gör en rörelse fel och SAMMA fel och ler i samförstånd. Och då känns det hur bra som helst! Snacka om att man är en vindflöjel alltså - men det kanske är bra att man kan växla rätt fort och inte hålla fast vid nedbrytande tankar och känslor för länge!
Väl hemma var det dags för styrelsemöte i bostadsrättsföreningen... men slapp känna den där krypande obehagskänslan som infunnit sig inför de tidigare tre mötena. Kände nog på mig att "giftpinnen" skulle saknas (den alltid lika oförberedde och icke påläste som ofta fäller hånfulla kommentarer med barnslig blick...!! Nyanserad bild jag har, va'!! Men faktiskt inte helt felvisande...). Mötet var smidigt och faktiskt tillochmed roligt. Alla var fokuserade, kunde slappna av och behövde inte försvara och förklara... Tänk vad enkelt det kan vara! Och bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar