Mötet med snickarna i Klungan blev bättre än jag kunnat både ana och hoppas. Iallafall som det känns och jag litar ju rätt hårt på min känsla/intuition. SPECIELLT när det är "rena" känslor. Svårt att förklara - ibland kan det kännas, ja, inte fel men lite som att det ändå skaver. I det här fallet föreslog snickarna det jag ville utan att jag behövde föreslå det. Både vad gällde storleken på toa-rummet, utseende och starttidpunkt. Nästan magiskt när det stämmer! Hoppas, hoppas det håller i sig (måste tydligen alltid slänga in en brasklapp trots att jag försöker lita på känslan... hm).
 |
| Mäktig natur...! |
En extra "bonus" var att jag nämnde problemet med ytterdörren som inte går att öppna helt... snabbt hade de lokaliserat orsaken. Vi låg alla tre på knä i snön och tittade på tre plintar under huset som hamnat på svaj och vridit sig av tjälbrott (naturen är mäktig alltså!). Kände mig lite matt av att det ackumuleras nya saker som inte är helt 100... en läxa är att när det är något man funderar över/retar sig på en funktion som inte är optimal så är det förmodligen något riktigt fel. Som det är bra att gå till grunden med. Bokstavligt talat i det här fallet! Iallafall, ganska snart förstod jag att det kanske ändå inte var så farligt (inte än så länge!) och att det faktiskt passade väldigt bra att fixa det samtidigt som plintarna till nya rummet. OCH att de gärna vill göra det innan det blir geggigt! Typ helst nästa vecka!! Och jag som trodde att det inte gick att fixa något innan tjälen släppt. Helt fel tanke tydligen, tjälen är bara 20 cm (tjoho! Men inte tjoho för då dör väl inte fästingarna... eller hur är det med det??!!) och då är det tydligen inga problem att gräva. Ja, man har ingen koll alltså.
Se'n fixade jag undan grejorna i hyllor och skåp i köket där entrén till toarummet planerats in. Men när solen stod såhär lågt, vinden blev för tuff, molnen hopade sig och jag började frysa lite insåg jag att det var dags att avsluta. Känner mig så glad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar