Studenter och party!

Det är ju det det är på sta'n idag! Det är konstigt, ibland tycker jag att jag har ett minne som en elefant men i vissa fall är det raka motsatsen. Som det här med studenten, gjorde det två gånger och första gången känns minnena som i en dimma - Mamma, Pappa och Brorsan, min gudmor och kusin stod utanför när vi sprang ut. Se'n åkte jag i Pappas gamla Mazda 323 hem och det kom lite folk förbi och käkade... vet inte riktigt vilka. Kommer heller inte ihåg att jag gjorde något särskilt efteråt... hm.

Däremot gång nr 2 (som egentligen inte var den riktiga - bara att gå ut från ett påbyggnadsår på musikgymnasiet) - M&P&Brorsan var i Tunisien, en Amadeus smällde i min väska så jag luktade mousserande hela dagen, mina husnycklar åkte till Degerfors (i min kompis väska), jag fick betala grannen för att få låna telefonen (det var på den här tiden inga mobiler utom 20kilos fanns!) och först ringa husägaren som berättade att inga huvudnycklar fanns. Och se'n ringa låssmed. Smeden berättade att det kostade 700kr att borra upp dörren (pengar jag inte hade!)... tiden stod stilla där ett tag och med lite black-box-varning för jag TROR (mitt i allt annat kristallklart minne!) att jag till slut fick tag i min kompis som kunde berätta att hon gett nycklarna till konduktören med vändande rälsbuss. (Huh, kan fortfarande känna känslan hur allt skulle ha tett sig för Mamma&Pappa om de hade kommit hem från Tunisien till en uppborrad dörr!!). Allt blev bra till slut men det la liksom lite sordin på min partystämning den studenten...!