Lilla bilen...

... tur, tur att inte ratten lossnat på min lilla Nissan. Tur, tur att mobilen fungerade hela bilresan hem. Och ja, tur att de nattliga smygarna på byggställningen utanför mitt fönster samma dygn, troligen bara ville ha ett äventyr. Hm, ja, visst ska man försöka se det negativa som positivt??!! Även om det ibland kärvar i ögonblicken...

Men nu är bilen justerad, mobilen - jaaaa... det finns hopp om ny och har inte fått nattsömnen störd av några äventyrare.

Se så fint den passar in i naturbilden!

Läskigt förresten, det där med att få hem ett brev där Nissan-företaget skriver att ratten riskerar att lossna och att man måste ta kontakt med återförsäljare snarast möjligt. Snacka om att det är feltajming att skicka ut ett så'nt brev mitt i juli! Scary men var bara en säkerhetsåtgärd från Nissans sida. Tur, tur.

Generellt är jag lite oroad av att lämna in bilen, känns som om det alltid uppstår något nytt efteråt - är lite dejá vu från förra årets besök på samma verkstad. Efter servicen på våren då blev jag rekommenderad att snart byta bromsar (eller bromsskivor... eller nå't!) efter maximalt x antal mil. Mitt i semestern inser jag att milen är nådd. Fick rätt snabb hjälp... eller hjälp och hjälp. Hm.

Hursomhelst, med nya bromsar (och ett rejält dagsverke på prommisfronten - en timmes prommis enkel resa. Inga stadsbussar går dit, länsbussarna stannar bara längre in mot sta'n, ingen lånecykel tillgänglig och taxi endast mellan kl 7-7.15. Service, yeah right!) ) åker jag från firman men uppfattar nytillkommet bi-ljud. Tänker att "ja, jag kan ju inget om bilar" så det där är nog billjud och inte bi-ljud. En färd Värmland och tillbaka senare inser jag att ljudet inte är rätt - man blir utmattad av ett konstant bi-ljud som överröstar stereon. Jaha, två veckor senare är man tebaks på verksta'n igen - ett kullager är paj. Bara att lämna in men denna gång får jag låna en cykel, yes. (Eller inte!!) Sadeln sitter för högt och jag har inte tillräcklig styrka i fingrarna att ändra den, känner att jag är lite stressad till jobbet och tänker att det funkar nog att stå-cykla in till sta'n... feltänk, hm. Ungefär vid IKEA får jag punka och att stå och cykla på en punkterad cykel - ja, det kräver sin man, eller kvinna. Och inte är det väl någon höjdare för cykeln heller men har man en tid att passa så har man. Planerade att pumpa den innan jag cyklade tillbaka men däcket var så trasigt att det inte gick. Alldeles för väl medveten om promenadtiden som krävdes, hysteri-ringer jag till verksta'n för att jag ska få ut min bil även om jag blir någon minut sen. OK, allt löste sig och bilen har hållit se'n dess (hittills!).

Men min lilla bil har jobbat bra från västkusten...

(bara tvungen (!!) klippa in favvoskäret Stora Håskär på distans - där många, bl a kompis M! - halkat fram på svarta, otillgängliga, dramatiska klippor. Men den här da'n var St. Hå mild!)



...via Värmland...



Favoritvyn när det börjar dra ihop sig mot att vara nära Karlstad (från bakom ratten på Nissan! Ja, jag vet, ingen bra kombo köra-ta kort. Men det är så fint.).

När man JUST kört in i Värmlands län, skogarna breder ut sig, det slår nästan lock för öronen att åka upp och nerför backarna och så skymtar man Vänern långt fram i fjärran...!


Och snart, SNART, är det dags för Klungan igen med lilla bilen!