… och
inte jobba emot och inte forcera något. Att identifiera vad som är viktigt när.
Att göra saker i rätt ordning. Och att man accepterar på något vis. Lättare
sagt än gjort - när oron sätter in och kroppen känns rastlös vill man ju agera,
inte vara passiv. Och det är sällan ett naturligt tänk att just då skulle
avspänningsövningar vara det allra bästa, nej, man rusar på med sitt
tunnelseende. Och missar det subtila men kraftfulla flödet.
Flödet -
ett märkligt tillstånd när man gör saker med rätt intention och massa oberoende
saker samverkar och på något vis faller på plats. Svårt att hitta men skönt när
man är där.
Klungan
är ett flödesverktyg för mig. Utan ansträngning eller möjlighet till motstånd,
kickas jag liksom in i känslan av natur och huslugn. Bara tänka att ”dä ordner
säj” och följa flödet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar