Nya horisonter...

... är vad jag susar mot nu. Trots att dagarna är längre än på länge och jobbet nyare än jag knappt kan komma ihåg, är jag mindre trött och lättare till sinnet. Ekvationen låter orimlig. Men kanske har det något att göra med att jobbet är något helt nytt. Något nytt som passar mig tydligen. Utan att jag förstår det själv och utan att jag egentligen kämpat för det, mystiskt. Samtidigt tror jag ju på att lätt är rätt och rätt är lätt. Och att det måste vara lätt på rätt sätt. Och här sammanstrålar alla tecken i skyn för att jag ska göra just det här just nu (även om en och annan chef gör mig tveksam). Att bara flyta med lite mer, inte vara så orolig och inte anstränga mig så - det kanske är mitt nya nya?