Jobbsökeri - vånda eller vinst?

Det här med att söka jobb, det är verkligen känslomässigt påfrestande. Ena stunden känner man sig som om man har alla möjligheter i världen, och pirr i magen, och nästa känns det nattsvart och oron griper kring magen. (Och allt påverkar magen, typiskt!) Och de här känslopåslagen - inte så att de kommer med fluktuationer på en veckas mellanrum, nej, det varierar ett antal gånger under dagen. Ja, som om kroppen skickar mental elchock med jämna mellanrum. Man skulle tro att man (i kombo med att träna) skulle vara utslagen på kvällarna... men icke. Huvudet vill inte varva ner och jag får jobba rätt rejält med avspänning (trots att kroppen är skittrött). Och så är huvudvärken ett faktum.

Dessutom känns det lite som om jag håller på att bli utnyttjad här sista tiden på mitt gamla jobb. Det känns ju sådär.

Hoppas att det blir som på bilden - just nu är jag nere i mörkret men snart börjar solen gå upp över mitt sökande!