Från världens ände till mitt hörn...

Från det ena - ett blåsigt Väddö och avslutning på min kurs vid ceremoni på Rönnskärs udde (vackert som sjutton förstås men galet kallt!)...

Rönnskärs udde (inte Algarve!)

... och se'n till lite liknande väder... i Algarve!! Hm, man undrar om man är släkt med kung Bore... Tur att vi har positiv basinställning så att man föredrar att plocka fram allt bra - i lä var det fantastiskt, maten var exceptionellt god, variationen mellan Algarve-orterna spännande, strandraggarna mystiska (hm, det var iochförsig inget bra men skrattretande, i efterhand!). Och det är ju faktiskt bättre att det inte är för varmt när man ska åka bil och reka bra bostadsområden. Vi reste bl a till Sagres som var underbart, stranden fantastisk - se bilden till höger - och vattnet så klart att när jag stod med vatten upp till axlarna urskiljde man nästan enstaka sandkorn på botten. Dock kargt och vindpinat som sig bör i närheten av Cabo de St Vicente - vi kom tyvärr aldrig hela vägen ut för det var filminspelning där just den dagen. Men vi har varit nära världens ände... tur man inte trillade av!

Från vår favoritrestaurang vid "vår" strand upplevde vi nästan alla väder, utom snö (tackochlov!). I hörnet till vänster om Mats i viken skymtar en klaustrofobi-framkallande tunnel som man kunde gå genom för att komma till nästa vik... från början var det normal takhöjd men efter c:a 10 m fick man huka sig resterande 15 m. Och mer hukande blev det ju mer sand som blåste in, huhh. Nyttig fobi-träning... eller nå't!

Från en takterass i Albufeira undan stadens glam & stoj!

Cataplanan, brödet, osten, vinet - ja, all mat var en hit (även om jag efter sviterna av sista dagens magsjuka inte riktigt uppskattar tanken på det efter förtjänst!).

Via Portimao, Lagos och absoluta favoriten Vilamoura hamnade vi till sist i turistmeckat Albufeira där det också var test av hela väderspektrat, fin liten sluttande stad (så "alla" har havsutsikt!) och vacker strand. Dock lite märkligt turistklientel - mycket partyparty-känsla och XXL-storlekar både fysiskt och psykiskt som ibland kändes lite mycket. Man har väl blivit en snobb kanske...

Snickar-Andreas bild

Och i Klungan är det nu också snobbigt värre när rummet är klart utvändigt. Och kanske t o m invändigt - har ingen aning, har inte sett det live än, längtar! Längtar något mindre till en gräsmatta som inte klippts på 4 veckor... men får ta det för att få se mitt alldeles egna vackra världshörn!